Är nu inne i en jobbig tid. Skolan går emot mig lite, vilket gör att det sätter sig i huudet på mig utan att jag stressar upp mig som tur är. Men där emot finns det folk här som går emot mig mer. Massa krångel kring att jag varit hemma och missat anmälan som jag själv inte får göra då jag är undr 18år. Så de känns så där. Men det är väl bara att försöka tvinga sig iväg till skolan nu och hoppas på att jag slipper mera skit från dem.

 

En dag som denna när jag sitter här, som enda elev i min klass än så länge, när nacke och rygg bara spränger av smärta.. Kul? Nej! Men jag vågar inte vara hemma, vill inte att de ska bli fel igen, jag blir utan pengar och ah. Vill bara gråta dock. För det mesta går emot mig just nu. 2014 skulle bli året då mitt liv förändrades - på ett bra sätt. Men istället har det varit bland de tyngsta månaderna hittils.

 

Smärtan spränger, tårar tränger. Vill bara få slut på allt och bara blicka framåt med gladjen i livet hängandes i händerna. 

 

Jag vet inte vart jag vill börja detta inlägget. Men det jag vet är i alla fall att jag vill få ut all skit ur mitt huvud. Det är nämligen så att väldigt ofta nu det senaste året har jag ställt mig frågan "varför ger jag bara inte upp?"... Men att bara ställa frågan ger mig en kniv i magen och snabbt kommer jag tillbaka till att jag kan inte ge upp, för jag går miste om så himla mycket och går troligen miste om en drös underbara människor som faktiskt ser upp till mig. Som ser mig som en kämpe, ska jag ge upp då? Näh, skulle inte tro det!

 

Ni ska veta att när jag förlorade T så fanns inga sådana tankar alls. Jag ville visserligen bort ett tag och bara andas frisk luft utan oro och smärta i kroppen. Men ge upp, de tankarna fanns bara inte. Jag ville istället bevisa att även om en sådan motgång möter dig så får man inte ta det som en sista bekräftelse på att inte lyckas. Man förlorar människor runt sig hela tiden, djur och annat som går emot en hela tiden. Men bara för att en person går bort så betyder det inte att du själv måste göra det eller hur? Man måste då istället leva för den som lämnat en och bevisa för världen att man lever för en extra, att du lever för två - tre - fyra, vad vet jag. Men jag lever i alla fall för T. Jag vet så väl att hon hade inte velat ge upp så istället lever jag vidare med henne kring kandleden och hennes power trycks in i stunder när det behövs.

 

Kan ni tänka er... min holländska tränare, Gea. Hon är för underbar! Hon har tagit sig tiden och målat en vacker tavla på mig och Tosca, hur fint är inte det? Jag är så himla tacksam över att ha sådana fina människor i mitt liv så de är obeskrivligt! Hon har verkligen lagt ner tid på detta, så himla underbar är hon! Så nu ska jag fixa tam till den också, ingen är lyckligare än jag just nu!

 

Det är dessa typer av ting som gör mig mer än lycklig över att fortsätta med allt. Att det finns folk som stöttar och fortsätter att peppa mig coh glädja mig. Helt fantastiskt!!

 

Väldigt dåliga bilder, super svårt att fixa bra bilder. Men bättre ska ni få<3

Rubriken säger sitt nu hahaha.. Så är min dag idag. Jag komt ill skolan, halvt bitter och jävlig. Men jag vet att sådana dagar har alltid något gott med sig. La ut bider på alla hästsakerna på en och alla ryttarsakerna på en annan, det som ska bort. Nu får jag meddelande och kommentarer varje sekund tror jag haha. Sååå kul! S¨jag hoppas på att kulla fota nya bilder i veckan för det värkar som att 35% av sakerna "flyttar" i veckan - hell yäääääh!

 

Så när jag kommer hem sen så är det: äta - rida - mocka - fodra - kaninerna - andas(!!!???) - hem - byta om - läsa meddelanden - sortera saker - kolla kontot - packa - osv osv... Asså fattar ni? Blir helt lyrisk av bara tanken. Får inte missa top model och talang heller, bajs. Kommer få ligga i ordentligt :D

Nu har jag äntligen slagit ner rumpisen framför databordet i sovrummet. Spotify på hög volym, tankarna i högvarv och nästäppa. Trött på mycket och många just nu, vet inte vart jag vill vända mig faktiskt. Tröttsamt när man känner sig vilsen, gör de inte bättre av att de är skitväder heller och en morgondag som ser hemsk ut förutom kvällen, puh!

 

Efter skolan idag landade jag i Grums ca 2h för att vara med Julia när hon fixade sina ögonbryn, vidare mot grillhuset för mat och sedan hem och bytte om och red Ella. Efter att ha vilat i tre dagar så var hon hur fin som helst, lycklig! Hon var ju ojämn sist jag rörde på henne, så jag lät henne vila nu vilket gav resultat och de är skönt. Var lite orolig.. Nu har jag tonat håret, käkat lite och nu ska jag plugga vidare med engelska, sen ska jag se på film och sova. 

 

Så himla trött på så mycket som sagt, både mig själv och många andra. Frustrerad över livet och ah, känner mig vilsen - totalt. I morgon ska jag i alla fall tillbringa tid med en saknad "syster" och hoppas på en bra kväll med tv, gott att dricka och äta. Kärlek till er där ute, hoppas jag är bättre i huve i morgon trotts en hemsk skoldag som stårp å spel...

 

" Jag tror att man ska tävla för det är roligt och om hästen tycker det är roligt, dom personerna tror jag kommer längst och har en stor chans. " - Marica Lindberg

Såååååå klockrent!

Idag är en dag jag gärna skulle vilja hoppa över. Just för att dagen började med huvuvärk som endast satt kring pannan följt av stress och lätt panik. Utöver de redan jobbiga sittuationer så satte jag mig på bussen och insåg att idag vill jag gråta. Vart jag än kollade stod T där, det gjorde och gör så ont, att gräva ner sig i tanken, läsa folks stöttande ord osv - de sätter igång tårkanalerna direkt...

 

Jag vill inte falla tillbaka på smärtan jag hade den 27 februari. Den smärtan då jag bara kände hur halva hjärtat brast på mig, för T försvann... Inget mera liv inom mig kunde få mig att le, jag bara grät och grät. Ska jag nu falla tillbaka dit? Jag vill verkligen inte. Även om det lär komma fler stunder som denna när jag bara vill ligga hemma och tycka synd om mig själv. Jag vet inte hur jag ska förklara mig bara... Vill bara att ni har koll på hur jag har börjat min dag, hur jag hoppas på att ni och alla andra kan lyfta mig här ifrån - i need you guys...<3

 

Det finns tanke som aldrig kommer försvinna från mitt huvud. En tanke som gör att jag ibland gräver ner mig extremt djupt och vill bara skrika ut till hela världen. För ni ska veta att jag har faktiskt inte sålt en enda häst i hela mitt liv. Mamma har gjort, inte jag. Mamma har sålt en. Men jag, jag har fått tagit farväl av alla mina älskade vänner hittils. Hur känns det tror ni?

 

När Tosca försvann så kände jag bara "nu är det bekräftat, den dagen Bandit ska från mig, så är det till de eviga gröna" så pass många hästar har lämnat mig genom åren att jag tror att han inte kommer säljas, de är fruktansvärt! Fast man vet aldrig, någon gång kanske det vänder, men när? Ella t.ex hon kommer ju aldrig flytta från mig, så när hon försvinner så kommer hon möta min fina sessa på andra sidan. Tillsammans med Dea och Moss. Bara tanken får tårarna att börja tränga, för jag vill inte förlora flera nu, det räcker.

 

Finns ingenting att klaga på idag! Nog för att de var lite små kaos i skolan med en lektion men annars har allt varit perfekt! Fick B på mina magazin omslag som gjorde mig sååååååå glad! Jag har alltid varit IG barnet i högstadiet (då hade vi IG-MVG) och på så vis blir en person som jag väldigt positiv i ett sådant tillfälle vilket också känns väldigt bra. Så nu är de bara dokumentationen kvar och kanske ett A väntas i slutbetyg!?

 

Vidare hemåt, slutade tidigare. Bytte om, käkade och sen upp för att tömköra Bandit i paddocken. Lugnare och snällare snart 3åring får ni leta efter alltså. Han var blixt stilla på stallgången. Vevade ingenting när jag satte på tränset och var cool som aldrig förr. Ute i paddocken lika så. Travade på i jobbing takt och bara njöt av värmen och livet. Så jag var så glad, inga tjoho upplevelser alls!

Sen hoppträningen... Edelweiss - min älskade stjärna! Nog för att tant är 19år i maj, men shit vad hon har utvecklats. Precis som vi så spelar de ingen roll om hur duktig man är, man kan alltid bli bättre! Så var det med henen idag. Finare och bättre framridning får man leta efter, hon var i form och låg hela tiden, kunde till och med sitta ner! Sen hoppningen var bara sååååå bra. Video kommer!

Så idag mina älskade vänner, ovänner, läsare och allt vad ni nu är för mig så har min dag varit oslagbar. Nu ska jag somna till en film och vakna upp till en ny morgondag. Önskar att alla dagar kunde vara som denna varit<3 

 

Många kanske tror att jag hakat upp mig väldigt mycket på Tosca nu efter det som hände henne. Men ni kanske också märker att jag bombar varken instagram, bloggen, dv eller mina statusar på facebook med bilder eller texter om henne. Just för att jag har hoppat till nästa kappitel i mitt liv. Jag skulle aldrig klara av att stanna upp och tänka efter hur mycket som helst "bara för att" min ponny är borta, de funkar inte. Jag är alldeles för känslosam för det. De skulle verkligen knäcka mig direkt. Istället så jobbar jag mig framåt av alla fina minnen jag hade tillsammans med henne, låter hennes själ vandra vidare i mig - för hon finns inom mig. 

 

Jag skulle verkligen vilja visa er alla där ute, att även om man förlorat en näraststående vän, familjemedlem, ett djur eller vad som helst - så kan man inte stanna livet för det. För man måste se att det finns andra ljusa stigar att vandra på ett tag innan man hittar en bra riktig väg för dig att gå, där du kan utvecklas mera som människa, ryttare, kompis vad vet jag. Men det gäller att hitta det och varken kämpa eller gräva sig ner i jorden. För det kommer allt efter som när tiden går. Tack vare alla fina ord ni skriver både här, bilddagboken, fb insta osv så vill jag fortsätta framåt. Som jag sagt många gånger nu - hade det varit Bandit hade jag lagt ner allt.

Ni har väl inte missat vad som har premiär idag? Den nya dokumentärserien Ryttareliten som kommer att sändas kl 20.00 på svt 1. Jag kommer att sitta bänkad framför det i alla fall, har varit huuuur taggad som helst för denna serien sedan jag såg "inledningen" till det som är publicerat lite här och där. Så ikväll ska det bli intressant att se vad de världskända ryttarna har att bjuda på för tabbar och tips!

 

Hur ska jag någonsin sluta le efter vad jag läste igår på PS blogg???? Jag fattar inte hur fantastiska människor det finns som verkligen förgyller ens dag så bra som de gör hela tiden. Jag skickade till dem på mailen, inlägget som jag skrev om dem och min längtan, det inlägget finns här om ni vill läsa.

 

De lyfte fram mig och vad jag är för kund till dem på sin blogg, de skrev även ut mitt inlägg som ett "eget" inlägg och ah. Jag är evigt tacksam för att få chansen att ha så bra kontakt som jag faktiskt har med dem. Inom en snar framtid ska Bandit få deras täcke och ländtäcke - det ska jag spara till! Sen ska jag även köpa flat out nosgrimman i sommar - mumsiii<3

 

Jajamensan! Jag är mer än taggad för framtiden. Den dagen som Edelweiss (Ella) ska pensioneras så kommer vi troligen att skaffa en ny häst. Att ha 3 ridbara hästar är faktiskt inte fel när vi är 2-3 som rider här hemma. Så Bandit, Aelsa och en till som då kan bli vilken häst som helst med bra hoppteknik och stam. 

 

Själv skulle jag vilja ha en valack med bra lov ord och fin stamtavla. Även haft en bra grund. Helst 5år gammal som yngst och en extremt läcker exteriör! Fick jag välja färg så kan jag säga att jag är väldigt öppen för olika, skimmel vore häftigt för att jag aldrig haft en och de är såååå läckra!

 

Så jag är galet taggad, för den dagen Ella "ställs ner" så kommer hon provas på betäckning. Så vi får se om vi väntar föl då med, skojigt :'D

 

Jag vet inte ritkigt hur allt detta kommer sig, men alla jag läser om eller känner skaffar sig fuxar på något vis!? Min kompis Sara har skaffat en, även 4 stycken personer till jag "känner" har skaffat fux. Sen kommer Tyra få in en fux och Linn kommer också få in en fux? Vad blir det liksom, det svämmar över med fuxar i mitt huvud haha, när ska vi skaffa en typ? Nej men jag tycker det är lite kul att på så kort tid, så kommer jätte många med bilder, texter eller irl och säger att de skaffat en fux. 

Jag vet i alla fall att en fux är inget jag vill ha i första taget. Då ska de vara en jävla bra häst, minst 5år och valack innan jag öppnar ögonen för den. Dock skulle jag inte tacka nej till en svettfux hähä! Men men, man ska aldrig säga aldrig!

 

Louise & Sören, såååå snygghäst!

Just nu sitter jag faktiskt i Grums (!!!!!) och pluggar (!!!!) med Julia. Hon ville inte vara själv i lägenheten eftersom henens mamma inte var hemma. Så jag hakade på. Vi var in på Ica förut och köpte kvarg och lite frukost. Även två burkar Cola, en vanilla och en cherry hihi, såååå gott!! Kan även avslöja att vi två nu har gett oss med godis, varit utan i hela 3 dagar haha, utan sug. Julia där emot, henne kan ni fråga och kommer få ett helt annat svar!

 

Idag är en bra dag! Jag har verkligen ett äkta leende idag, inget jag vill dölja. Jag vill visa alla kring mig att trotts motgångar så får man inte ge upp livet. Man måste ju faktiskt försöka även om livet går emot en, man kan inte ge upp för att en sak försvinner när det finns 100 nya möjligheter för saker som kan göra dig ännu lyckligare. Jag älskade Tosca, det kan jag inte neka till. Men ibland är saker gjorde för att ske och jag tror, att detta med Tosca kommer göra något väldigt gott i mitt liv. För ingen skulle ta min vackra från mig utan anledning - everything happens for a reason.

Finns det någon punkt ni vill att jag skriver upp? Fråga vad ni vill kring livet, hur jag tänker kring någonting och allting. Jag skriver exakt vad jag tycker och tänker kring det ni undrar!

 

Jag är evigt tacksam för att fått träffa dessa underbara personer. Nu återstår det bara att träffa Alex och Danai. Så jag är hög på livet, blickar framåt och ser det positiva som allt detta gett med sig. <3