- Du ska inte skritta en unghäst uppsuttet, det är då saker och ting kan ske. Så som stegringar, hastiga rörelser osv. Så försök att rid igång direkt istället. Ska du skritta av dem, kliv av. Samma när du skrittar fram, gå bredvid, sen kan du hoppa upp och trava iväg direkt.

Det var vad jag fick lära mig av min hopptränare. Han har ridit oerhört många unghästar i sitt liv, jag tycker det ovanstående låter väldigt vettigt. Att skritta en unghäst är väldigt riskabelt, bättre att gå för han först. Du kan aldrig veta vad de hittar på, det var det felet vi gjorde med Aelsa från början. Vi skrittade.... Vilket resulterade till att hon sedan fick för sig att hon kunde få sats till att stegra - vilket gjorde mig väldigt rätt. Men det som Fredrik då sa, det fick jag höra efter jag red in Bandit. Så honom skrittade jag ju på i början när jag skulle vänja sig vid mig osv (så klart). När jag var och tränade för honom med Bandit, då longerade jag först och han ledde mig för hand när jag satt på. Sen hopapde jag av och skittade av. Nu kan jag där emot känna mig säker när jag går med honom. Så jag skrittade faktiskt fram idag när jag red, dock inte så många varv jag hade velat då han irriterade sig på bormsen (trotts all jävla spray..) så traven gick igång fortare än jag ville, men då var det bekvämare för honom också.

 

- Det är inte lätt att rida en unghäst. Det säger Fredrik till mig jämt på träningar, för att han ser på mig i vissa fall att jag blir så less på att det inte blir som jag tänkt. Så för att få mig tillbaka i lyckoruset så peppar han med att det är faktiskt inte så lätt som många tror. Det kräver arbete i ridningen, väldigt mycket tid. Man får ta motgångarna med en nypa salt, jag tog ju hjälp av tränare vilket gav bästa resultatet då jag inte kunde lösa sittuationen själv. Men nu hr jag fått den erfarenheten och är inte alls rädd på Bandit när han härjar på turerna. Jag vågar säga ifrån och peppa framåt. Dock ska jag höra av mig till Fredrik snart bara Bandit gått några fler pass. Då ska vi åka till Hammarö och få lite hjälp på vägen med allting.

 

Kommer ni ihåg att jag var iväg och kollade på Bandits halvsyster Daisy för någon vecka/månad sedan? Nu är hon tillsalu och är såååå himla söt! E.Diamant de Semilly - Cardento. De har samma mamma och pappan till henne är Bandits farfar. Tror hon blir en lovande framtid för en satsande ryttare.

 

Klicka på bilden så kommer ni till annonsen!

I morgon ska vi till Ulrika vid 19.00 tiden och kolla Ella. Hoppas på att hon är fräsch och brunstar snarast så allting bara flyter på och hon tar sig. Magic Park blir den lycklige om allt går som det ska!

 

Nu är det så att vi pratade med en tjej som har koll på läget, självklart Ulrika Jacobs, min klubbs "ägare". Hon är grym på allt detta efter alla uppfödningar osv. Så de hingstarna som de står mellan är:

 

 

Tror ni att jag ler när jag läser detta eller? Finns inga ord som kan beskriva lyckan när Diarado för tredje året i rad har med en 3årig son som blir godkänd i Bruksprovet. Hel coolt tycker jag med tanke på att Diarado även är pappa till Bandit om någon av er inte har kolla på det. Så ja, jag är lycklig, kolla va fin Diero Lux N är! Helt otroligt, min bebis kommer bli sååååå fin på testet i maj, helt säker på de :')

Efter ridturen igår insåg jag extremt mycket nya saker. Vad som är viktigt, vad som kan vara bra, vad som är kul och vad som är mindre bra osv osv.. Som jag skrivit tidigare är inte unghästar det roligaste alla gånger då det kräver så mycket och ibland finns inte kunskapen eller kanske inte tålamodet. Men att kämpa är det enda rätta att göra i det läget kan jag säga.

 

Arbete från marken ger trygghet. Det är så förbannat sant! Börjar man redan från backen, då kommer du få det så mycket lättare på ryggen. Därför kände jag mig så avslappnad igår på Bandit. Även om snön yrde och det blåste en del så var jag inte rädd. Jag känner honom så väl från makren att jag vet att min röst, den lyssnar han på. Får han beröm för saker, då går han bättre och bättre. Säger jag ifrån och ryter till då lugnar han ner sig och "ber om ursäkt" för att han finns haha. Därför kände jag att i ett jobbigt läge så fanns rösten alltid där och stöttade och det gav resultat. När han vevade med huvudet i sidled fram och tillbaka. Då sa jag till på skarpen istället för att ta i tygeln eller skänkla på honom. Han lyssnade och jag kunde driva på framåt - Kanon! Då hade vi kommit ett steg längre. 

 

Kemin mellan ryttare & häst är såååååå j*vla viktigt i ett sådant läge. När Bandit bockade, så var jag bara lugn. Jag skrattade och kände "fasen va löjlig du är" inget mera. Stressa inte upp dig, känslan du har med just den hästen, ha den under hela ridturen. Att bara ha tilliten och tryggheten är så himla viktigt. Jag och Bandit känner varandra så väl nu efter 2år tillsammans. Efter att ha en kemi som vi har så ger det så himla mycket gratis. Han lyssnar, han vill och han ger sig inte. Det var därför jag ville börja med alltid tidigt, för att inte få bakslag eller motgångarna lika stora som många andra kan få om dom börjar senare med saker och ting. Bettvana har han sedan "dag ett". Han var ca 8-9mån. Fick ha bett 5ggr när jag gick med honom i grimskaft. Sen var han nöjd med det, då gav jag mig. Så har jag gjort med allt! Krattsa hovarna, borsta, duscha, tränsa, täcken, skydd även så saker spända runt magen. Började med en täckesgjord och slutade nu med sadel utan problem. Övning ger färdighet! Så är det bara.

 

Så vad har jag fått ut av detta? Jo, att ha fått denna chansen att utbilda och lära känna min egna häst från dag ett har gett extremt mycket positivt med sig. Om man jämför med att rida Aelsa och att rida Bandit så är det som att välja svart eller vitt. Aelsa är jag verkligen rädd för när hon gör saker i många an fallen, för jag kan inte hantera hennes svagheter från marken heller. Det ger mig en osäkerhet på hur hon gör saker och när. När jag rider Bandit så vet jag hur jag ska få honom att lugna sig och göra saker på ett annat sätt eller sluta upp med det han gör. Så att känna sin häst från marken ger dig en annan trygghet.

 

Kollade igenom uppfödarens videos på fb och hittade lite söta klipp på Aelsa som föl. På varje bild nedan ligger en länk. Så klicka på bilderna för att komma till klippen. Så himla söt, tur att hon varit det någon gång ;)

 

Även lite klipp på min lilla guldklimp hihi. Charmiga måste jag säga<3

 

 

Vill börja med att prata om Aelsa. Hon är som ni vet en tuff dam med mycket egen vilja. Hon stegrar och sparkar under ridturer om man har otur och det har gjort mig tillbakadragen. Hon är dominant som bara den och det är inte lätt att hantera för att jag blir så fort nojig för att göra fel. Jag vill inte förstöra en häst, men jag vill heller inte ge mig för ens jag fått igenom det jag ber henne om. Att rida en häst som är tuff mot sin ryttare är så fruktansvärt påverkande. Man blir frustrerad, rädd i många av fallen om man har otur och man känner sig inte direkt duktig om man inte lyckas få bort problemet direkt. Jag har blivit rädd till och från och det är inte roligt. Efter förra träningen med henne för Fredrik så var jag så jävla besviken på mig själv, att jag var så arg på henne som jag faktiskt var - hon är ju bara bebis! Jag får inte tänka på något annat än det, men jag vill ju bara få allting rätt och det gick bara nedåt då tyckte jag. Men nu i efterhand så vill jag inget annat än rida henne igen och få tillbaka min positiva känsla i ridningen när jag rider henne, hon är så himla fin i alla gångarter så jag vill verkligen inte ge mig.

 

Jag har nog gjort ett val inför nästa år. Ett val som gör att det spränger i hjärtat men det är för Toscas bästa. Jag tänker inte på mig själv nu även om jag vill. jag vill tävla henne osv. Men mest av allt vill jag att hon blir frisk! Därför har jag tänkt såhär.. Att nästa år, då ska hon bli bra, då ska det inte vara något fel på henne - hon ska friskförklaras! Beroende på när det är så får vi se vilket val jag gör till 100%. Men Är hon inte friskförlarad innan avelssässongen närmar sig, då får hon bli dräcktig. Om hon är frisk, då får jag tänkta till lite till om jag vill försöka att rida igång henne om hon fortfarande håller för hoppningen.

 

Hingsten med en snygg färglinje. Baltimore på Tosca. Igår satt jag och kikade på vad han har förfärger i sin blodlinje. Älskar att se spridda skurar med färger och typer av häst. Så det kan nog bli vad som helst utav dessa två! Nedan ser ni Baltimore och sedan hans pappa, farfar osv osv... Visst är det kul med massa färger?

 

Som många av er vet så älskar jag det jag gör med Aelsa och Bandit. Allt från inridning till hantering på marken osv. Jag skulle så himla gärna vilja gå unghästutbildning i framtiden, det kan Flyinge erbjuda. Det är något jag skulle vilja prova på den dagen pengar och tid finns i min vardag. Något jag skulle vilja göra först innan något annat nästan!

Maria Gretzer hade delat en text på facebook och jag blev så nyfiken, så jag klickade in. Den hade verkligen det innehållet jag ville läsa och fastnade då direkt såklart. HÄR kan ni läsa den och för er som älskar det jag kanske gör med unghästarna eller något. Då är den texten perfekt för er!

 

Här nedan ser ni halvsyster till Bandit. Så galet söt så det skriker om det! Det som är lite kul är att denna är e.Diarado som Bandit. Sen är hennes mamma e.Cardento, det är Sussan (Bandits mamma) också.

 

Många av er som känner till mera avel kanske känner till Diarados Boy? Han är som ni kanske förstår e.Diarado och har fått mycket bra kritik och ord från olika test. Han är extremt likt sin pappa i många sammanhang kan ja lova. Tekniken i hoppningen och utstrålningen i ridningen. Det är så kul, för jag ser Bandit i honom. Att han skulle kunna se ut så när han är äldre. Ädel, sportmodell och kortare typen av nutidens hopptalanger. Ska bli fantastiskt roligt att se vart han skulle kunna komma i framtiden.

 

Jag får sådan power när jag ser denna fina avkomma av Diarado. För när jag ser hur han presterar i alla olika tester som han deltar i så tänker jag "shit, tänk om Bandit också går så bra i dessa olika tester" det vore ju så galet häftigt! Jag har och kommer alltid lägga ner mycket tid på honom eftersom han är mitt allt och lite till!

 

Kolla bara på denn stjärnan, waow!

 

 

Jag har pratat med uppfödaren till Bandit och alla i hans årskull som var på uppfödningen när jag var där, dom är högre än honom nu. Bébé, som hästen heter som jag ville ha innan Bandit. Hon är lite över 1,60. Bindi ser i alla fall ut att vara högre än min prins. För jag fick se en bild på henne igår. Sist jag såg henne var hon föl och hur liten som helst, det är hon inte nu! Så min lilla älskling ligger efter i växten, han är endast 1,55 tror jag. Men hoppas att de knakar i honom nu i sommar på betet, vill inte ha en för lite häst ;)

 

Denna har Cardento i stammen, som bebis.

Nu efter några dagar när man sitter och dregglar över fina hästar på hästnet sov så kollar man sjävklart på videoklippen. När jag ser en häst som löshoppas och har höga bakben över hindret, då faller jag direkt! Ååååååh så maffigt det är!! 

 

I förrgår satt jag och Julia och kollade på Tyras unghäst Corvara och påpekade hennes maffiga hopptecknik och hennes bakben. Sen så hittade jag en unghäst på ca 4år igår  jag blev heeeeelt borta och förälskad! Den hade lite högre bakbenslyft än Corvara, de trodde jag inte man kunde ha! Jädrar anamma eller vad säger ni? ;)

 

När skolan är slut så drar jag vidare mot Lillerud och möter upp mamma. Där är hon med Aelsa och Sanna ska rida henne igen. Hoppas att det går lika bra som sist. Även om de kom lastbilar och motorcyklar så höll hon sig fint på sina fyra ben. Riktigt kul att se henne på hugget också, men även hanterbar. Snart är det dags för testet och då är de bra om damen är på sitt bästa humör!

 

I fredags fick jag sms av uppfödaren till Bandit och då skrev hon att Sussan (Bandits mamma) hade fått sitt föl tisdagen innan. E. Diamant de Semilly, han är farfar till Bandit. Lite roligt att hon får fina avkommor med bra stam. Hade varit maffigt att haft henne också, Calista som hon heter. Ett sto som troligen blir skimmel men inte helt säkert, de märks haha. Jag som skulle vilja ha ens kimmel är såhäääär sugen på henne hihi. Fin stam, släkt med Bandit och jag är helt säker på att hon blir vacker!

 

Tanken är att jag ska iväg och fota henne lite. Blir nog efter vi varit i Turkiet. Då har hon vuxit till sig lite och kan stå bättre på sina ben. Lite roligare att fota henne då också. Men som sagt, helt säker på att hon är fin och fastnar på kort.

 

Vi har nu kommit hem från Lillerud efter att Sanna ha fått rida Aelsa. Lite övning på platsen där 3års testet ska hållas. Hon skötte sig knaon faktiskt. Imponerad av lilla damen som itne kändes så liten beldvid lilla mig när vi kom ur transporten. Jag är dock rädd för att Bandit kommer kännas ännu större när det är ahans tur nästa år.

 

Sanna skulle få galoppera lite på slutet och Aelsa fattade inte riktigt men det gick tillslut. Så ni behöver ju inte kritisera en massa om det. För hon är valpig, som sagt bara 3år. Så kommentera inget onödigt. Så senare kommer ni få videon.

 

Hur lång är du och hur hög är Tosca? 

Svar: Jag är 1,67 ungefär och Tosca är 146,5

 

Sen undrar jag också hur höga Aelsa och Bandit är just nu och hur höga ni tror att dom blir? :) 

 Svar: Aelsa är runt 1,60 och Bandit ca 1,55 snart. Vi tror att Aelsa blir runt 1,70 och Bandit 1,65-1,70 där emellan :)