Angelica Augustsson är en stor inspirationskälla för mig. Hennes sätt att rida och hur hon tänker, så himla bra. När jag kollade på videon nedan, igår, så kan kunde jag inget annat än av guda hennes underskänklar, dom är såååå stadiga!? Vill också vara sås tabil i sitsen. Måste verkligen hitta "min grej" när det gäller det där. För så svårt kan det inte vara, att få ett flow från en bra sits. Måste verkligen hitta den rätta sitsen för mig, med tanke på min svankiga rygg så får jag inte riktigt till det alal gånger. Men men, övning ger färdighet säger man väl?

 

 

Just nu känns det bara som att det är körkort och en pojkvän som saknas haha... Det är det jag verkligen saknar i livet. Annars har jag allt jag kan tänkas önska mig i livet, vilket gör mig väldigt glad. Visst att jag förlorade T, men jag dör en vacker dag jag också. Man får inte haka upp sig på samma saker hela tiden - life goes on.

 

Nu är jag i alla fall taggad för jag väntar spänt på ett mail som kan förändra hela mitt liv inom en viss framtid. Är mer taggad än någonsing om det blir bra verkligen. Sen att få rida igång Bandit snart igen känns helt galet bra. Då har man snart två fina unghästar att rida. 

 

Har ju även en massa mål satta för mig och Aelsa, snart är det tävling igen och denna gången är det två klasser, 90 och 1m. Haha, minns bara vad Fredrik sa när jag gick banan för 1m sist i Filipstad då jag tävlade Aelsa: Men du vet Becka att på unghäst rider du bara till hinder 9" ja men lilla du, jag ska ju rida Ella i denna klassen haha... Åh vad jag skrattade, han trodde att jag skulle rida 1m första tävlingen på prinsessan? Då tror han verkligen på att hon kan och att jag är duktig, vilket kändes så peppande och bra.

 

I Falsterbo finns det ju en del hästar att titta på. Men vissa drar man sig till mer än andra. De hästarna jag dras till är bl.a de som hoppar lätt, smidigt och med höga fram och bakben. De tar min uppmärksamhet direkt! De har det är alldeles extra som jag diggar skarpt. Aelsa har ju tekniken att hoppa högre med fram i alla fall, villket gör mig mer kär i henne än jag redan är. Kolla skimmeln nedan, e.Cardento - Robin Z som hoppar som en gud! Helt kär..

 

Sen kommer de hästarna som är som tigrar mot hinder, hoppar i luften och är extremt maffiga. De gör så jag får gåshud. Finns inget coolare än att se en ryttare sitta och tygla sin stora häst som kastar sig fram. Det är power på hög nivå enligt mig! Här är Olivia som var med i Sannas lag och hennes Athena. Mäktigaste hästen på hela Falsterbo!

 

Vet inte riktigt vart jag ska börja dock. Som ni förstår så står fotograefring mig väldigt nära om hjärtat. Så det är väl det jag vill komma längre med - fotografering helt enkelt. Men mera utförligt då... Jag vill gå kurser längre fram i livet. Lära mig mera om redigering framför allt. Hur man tänker för att få det bästa ljuset och kontrasterna. Även hur de vill ha inställningar på kameran från första början. Jag kör uteslutningsmetoden just nu. Jag provar mig fram till det jag tycker passar det jag tycker är hur fint som helst eller helt okej. Jag vill inte misslyckas, det är liksom inte jag. Jag vill få fram det bästa från mig och ingenting annat. Så att utveckla mina foton till det bättre med redigeringen, inställningar och vinklar då tror jag att jag skulle lyckas rätt bra faktiskt. Nog för att det finns de fotografer som är extremt duktiga runt omkring där jag bor. Men priset gör mycket. Ifall jag vill ha många små jobb, utan att ha en chef som hackar på mig, att jag bara kan hacka på mig själv. Då behöver jag inte vara så dyr, för då gör jag bara det jag älskar och kanske tjänar in på att jag tar bra betalt för fina foton och att jag gör det jag älskar mest - sätta lyckan på bild!

 

Linn Strelin, mitt ljus i livet många gånger faktiskt. De stunder man känner att "nu räcker det" och man bara vill sova bort dagar titt som tätt. Att man inte hittar inspirationen som man suktar efter för att orka fortsätta. Då kommer Linn nästan alltid in i bilden. Hon skriver inlägg som får mig att tänka på en gång till. Hon är en hjälpsam person som gör allt för att få bloggen att rulla på med stil, att underhålla läsare genom att svara på kommentarer, chatt meddelanden på fb osv. När jag träffade henne på GHS så märkte jag att hon var den där galna typen av person jag helt klart skulle vilja tillbringa mer tid med, vilken stjärna!

 

Johanna Grant, behöver jag egentligen ens skriva om henne haha? Hon är och kommer alltid vara speciell i mina ögon. Tillsammans med sin blogg och sina grymma meningsuppbyggnader formar hon sin blogg på ett sätt som gör mig mållös. Med hennes energi och vilja så kan man hamna vart som helst. Hon är den personen jag skulle vilja vara - hon med drivet. När jag fick träffa henne första gången som då också var på GHS så var det bland de bästa stunderna i mitt liv. Men när händelsen med T bröt in mitt i allt och hon läste mitt inlägg om det samma dag, så kommenterade hon med en mening som alltid kommer sitta kvar i hjärtat: Du fixar det här, du kommer fixa det här galant och du har redan en fantastiskt Bandit som väntar på dig ute i stallet varje dag. Som du kommer ha så otroligt roligt med och som kommer ge dig så mycket kärlek tillbaka. Kämpa på, det är inte lätt men det är så värt det <3 

 

Dessa bloggar är de två jag följer dagligen. Som lyfter mig och mitt intresse till en ny nivå. Två fantastiska personer jag alltid kommer ha ett gott öga åt!

 

Tosca - Henne ville jag ju först och främst inte åka och kolla på. Men anledningen till att det blev just hon som blev min tävlingsponny var pga hennes utseende. I alla mina dagböcker stod det att jag ville ha en ponny med bläs + helstrumpor och mörk brun eller svart. Så hon bara stod där och följde med hem samma dag<3

 

Bandit - Han valde mig. Jag ville ha Bébé som jag nu istället följer istället för att äga henne själv. bandit följde mig som ett snöre, så tillslut fick jag hjärta för honom och föll pladask. Så jag gick efter hjärtat - han valde mig <3

 

Ella - Hon bara dök upp på en facebook status som min veterinär la upp för hon skulle sälja henne. Samma stund var ju Tosca halt så vi valde att provrida. Priset klickade, hästen var halvt galen men vi föll ändå. Typ så haha, lite spontant köp - men det var det värt <3 

 

Hur viktigt är lycka och glädje hos andra för er? När jag får en person att le, må bra eller bli riktigt lycklig, då svävar jag på moln. Det är liksom det jag strävar efter, att vara det där pillret som vissa behöver för att komma en nivå högre och våga fortsätta leva.. Sen finns det även de som får mig att att orka fortsätta blicka framåt, som överraskar, peppar eller bara gör mig väldigt glad. Igår skedde det en sådan typ av sak för mig, senare på kvällen och han fick mig verkligen så himla glad, vilka underbara personer jag lever tillsammans med! Så nu lever jag i en lycklig sagovärld trots att jag inte är tecknad ;) (haha...)

 

Men hur mår ni idag? Jag mår i alla fall bra, glad trots att jag inte blev godkänd på teoriprovet för körkort idag. Men vad gör det om 100år? Fixar det nästa gång, det är jag säker på. Bara plugga på svagheterna så sitter det sen!

 

Tänk sähär:

Min uppdatering idag har varit värdelös. Detta på grund av hur jag mått, helt förvirrad - tänker på allt. Tillbakablickar på T dyker upp eller saker kommer på tal om henne - för mig är hon ännu inte död. Jag vill liksom inte förstå eller tillåta att det är så läget ligger till, att jag aldrig mer kommer att få se henne igen, aldrig. Ni vill inte veta, hur jävla ont det gör att förlora den som stått dig närmast i alla lägen, så fort du vart ledsen har du kramat om den där grova, mjuka, mörka halsen som avslutades med det där fina huvudet osm la sig på din rygg, tätt intill för att ge dig den största tryggheten, vad har jag nu - vart är du?

 

Smärtan tar över mer vissa dagar än andra. Bara hoppas på att man en vacker dag landar och lever i nuet. Just nu inser jag inte sådant för ens jag är hos Bandit, då, inte för ens då förstår jag vad som är värt att leva för. Kvälls kram blir det med honom innan jag nannar för idag<3

 

Tack till att ni alltid tror på mig, peppar mig och får mig att leva vidare trots de djupa såren som satt sig och troligen kommer läga - men ärren visar sina spår, vart jag varit - men inte vart jag ska. 

 

Lyckopillret för kvällen, fina goa Emelia<3

 

Jag minns tävlingen jag gjorde i Säffle för något år sedan med T. Då låg vi först för första gången och det var ca 4 ekipage kvar. Med spänning i hela kroppen så kollade jag på de kvarvarande ekipagen och de rev en efter en. Sen kom ponnyn som aldrig gått bra.. Och tog första platsen... Tror ni jag var bitter? Min enda chans till att få vinna med T var den dagen och jag var såååå arg. Nu idag känner jag ännu mera bitter helt, för jag vet att hade hon bara fått vara frisk så hade hon tagit sig upp till MSV klasserna med mig efter allt skit.

 

Samma med Ella, där har jag också "bara" blivit 2a som bäst. Det är som att bita i citronen, väldigt surt... Att vinna har alltid varit en dröm för mig för att jag aldrig varit bland dom bästa. Men nu ställs tant ner och inget mer med henne heller. Blir det Aelsa som tar hem första vinsten kanske? Vi får väll hoppas<3

 

• Idag åker Julia till Hööks, hon är där nu faktiskt. Tack vare en väldigt snäll vän till henne (jag såklart) som gav henne 200:- från att ha sålt kanin så kan hon nu köpa kavajen hon velat ha. Nu blir hon snygg på tävlingarna. De är såååå läckra i marinblått<3

• Lyckligare shettis än Dixon (min shettis) finns inte idag. Efter att ha haft fång och stått inne en längre tid så är han nu ute i gräshagen med munkorg hos de andra. Han galopperade så fint i morse, den lyckan var svårslagen!

• Har två kompisar, Sanna x2 faktiskt haha. De är båda kvalade till Falsterbo i sommar!!! Sanna Gewert rider i laget och Sanna Wihlborg rider en annan hoppklass för sig själv för att fightas om finalplat. Ska bli så oerhört kul att få träffa S.W och att få fota henne och hennes fina häst. Sen att få umgås med S.G är ju så kul, finns inga ord!

• Många tränare säger oftast en sak till oss elever men gör inte samma saker själv. Dock fick jag tanken att kolla när min tränare Fredrik red unghäst innan mig i fredags för att se om han gjorde samma mot sin 4åring som jag skulle som han bad mig göra. Jajamensan - Visa, klappa, beröm. Sååå nice!

Just nu känner jag att livet rullar på. Jag är glad, har vänner omkring mig, min familj är underbar och jag mår bara hur bra som helst. Jag är så förväntansfull över hur denna sommaren kommer vara, jag vill inte misslyckas med den. Jag vill göra spontana saker och hitta på en massa. Umgås med saknade människor och kanske mysa till det lite extra med vissa personer. Jag känner att jag börjar hitta de personer jag vill ha i livet, som jag vill tillbringa maaaassa tid med. Spännande att se om det bjuds på lite pirr i magen och kärlek, eller kanske något mer än bara så? Sngellivet kanske är ett minne blott efter denna sommaren?

 

Jag har alltid undrat över hur jag vill ha det dag som natt. Att sova tryggt med någon jag älskar och tillbringa massa tid med personer som gör mig extremt glad. Just nu så rullar allting bara på med folk, vill bara inte misslyckas, vill inte hoppas för mycket eller skriva ner saker jag kommer ångra om 1v, ingen vet hur det blir längre fram. Allting förändras med tiden.

 

Att nu bara ha Aelsa att satsa på känns faktiskt som en lättnad. Jag kan mysa med de andra två och lägga ner hela min själ på henne i ridningen. Hitta utveckling i galoppen och framåtbjudningen, få till frambenen på bästa lättaste sätt. Allting ska sitta, alla tävlingar ska bli som jag planerat (skämt o sido..) men vill att vi ska ha så extremt kul. Aelsa är verkligen en häst jag drömt om - hon har det. Enligt min tränare en riktig kvalitétshäst, hur många sådana finns det runt varje hörn? Inte många, men vi ägen en av dem.

 

Jag vill leva som den jag är, en frisk fläkt som älskar glädjen i livet. Den största glädjen är att glädja andra och få andra till att må bra. Att ge uppmärksamhet till personer som verkligen vill ha det, fast på fel sätt - pfff... Aldrig. Jag har mitt, mitt liv med mina erfarenheter och min egen vilja.

 

Jaaaani där ute.. Sitter här nu vid datorn med glädjen rusandes inom mig. Ska snart till min älskade vän Sanna och fira henne för att hon är så jävla bra och har tagid studenten. Men det sjukaste är - om ett år är det studen igen, fast för mig. Det är ju bara för underbart, fira att skolan är slut och man får göra vad fasen man vill efter det. Om man livv leva livet, jobba hårt eller resa runt.. Det är ju upp till var och en. Men jag vill leva i nuet, börja se mig om och åka bort. Inte bara vara på en och samma plats. Så om ett enda ynka år, så är det min tur för frihet - känns helt fantastiskt.

 

Idag är ingen bra dag... Jag vill bara sjunka under jorden och hoppas på att humöret vänder, men de är tveksamt. Jag har verkligen inte rätta tankarna för att le och skratta idag, mungiporna bara hänger. Blir knäpp, varför kan jag bara inte få må bra? Huvudet spökar - rena rama revolutionen där inne... Kanske det som behövs?

 

100 dagar utan världens finaste varelse också. Det gör inte dagen lättare - 100 dagar.... Som att skära i ett öppet sår, så ont för det i hjärtat. Hur ska jag lära mig att leva såhär? Jag säger till folk flera gånger "jag har lärt mig att leva med detta nu" bollshit.....

 

Vill inte lägga negativa saker här, men ibland måste jag låta er få veta varför min frånvaro är så stor, så nu vet ni. Kommer lite inlägg senare också. Red en väldigt fin 4åring igår<3

 

Ikväll vill jag ut med Aelsa - själv. Galoppera på gärdet och bara mysa. Vill ha fina nyabilder, är liiiiiite sugen på att byta utseende på bloggen nu. Jag börjar landa gällande T och jag vill lyfta fram de hästarna som faktiskt lyfter mig. Så att få något nytt, med unghästarna i fokus, det vore så himla både fint och kul! De två gör så mycket för mig nu, med tanke på att Ella inte går så jätte mycket nu, pga att unghästarna faktiskt är så mycket roligare att hålla på med, så får hon lite vila. De är hon välförtjänt av också. Märks direkt om hon vill/måste röra sig, de syns på hennes ben. Så hon varnar själv, det är jag noga med att kolla.

 

Tankarna flyger hej villt, jag vill så himla gärna betäcka henne, i år. Aelsa blir bara bättre och Ella blir bara äldre. Så att ta föl på henne så hon får nästa år, det vore ju såååå himla mysigt! Ska snacka med mina päron och se vad vi kommer fram till.

 

Lyckan är total! Ni vet ju min grymma kompis Sanna, som jag var med på SM i Skåne förra året? Hon med sitt lag i hoppning ska rida i Falsterbo, vet dock inte dag, tid eller så. Men jag ska få följa med! Jag är hennes privatfotograf, så lyckan var total när hon sa att jag skulle med, även min mamma. Så den dagen/de dagarna kommer bli helgymma! Jag kan inte fatta det själv, jag ska få gå "bakom" Falsterbo. Bland alla andra som tävlar osv, grymt! 

 

Så vi hoppas på fint väder, bra humör och grymma tävlingar där. Jag är så galet taggad så orden räcker inte till. Sanna är så fantatiskt, en förebild alla borde veta om. Utan hennes "Jävlar anamma" hade jag inte varit som jag är. Hon lär ut mycket genom att bara vara den hon är. Hon vet att hon är duktig - men skryter inte. Bästa egenskapen hos en grym ryttare!

 

Man behöver inte säga så bara för studenten, för jag säger det faktikst nu. Har gjort 5 uppgifter i skolan idag och en video hemma nu. Så jag har endast två kvar - den är jag klar för denna gång i skolan! Känns galet skönt, då får jag ledigt till veckan för intensivkursen och tar sommarlov denna torsdagen. Hur gött? 

En sak till... Jag har fått en del gottigheter från kalaset i helgen, godis. Men jag har inte öppnat någoning av det? Inte haft något direkt godissug på ca 3v nu. Känner mig så stolt, att jag bara kan titta på det utan att öppna, eller att få ångest för att den inte är slut haha. Förr skulle jag käkat upp det redan, men nu - naeh.. Nöjd ändå! 

 

I morgon börjar jag 13.00 i skolan och sedan slutar jag 14.10. Så innan det ska vi ta ut hästarna och har jag energi och är på rätt humör så blir dett ett gympass med. Vädret spelar roll också.. Så det blir engelska och fixa på sista uppgiften i skolan. Sen hem och fixa färdigt i rummet, sen hoppträning på kvällen med Aelsa.

 

Känns nästan som jag ljög i förra inlägget när jag skriver detta inlägg nu... För jag fick lite ångest över körkortet förut, med min intensivkurs och få allt att passa ihop. Det är nästa vecka, jag har saker kvar i skolan, jag har hästarna som jag inte alls har lust med alls just nu, jag har ett hjärta som bultar för världens finaste och jag har mig själv - full av stress och panik. Jag står och trampar och trampar på samam ställe och snart brister det totalt. VIll få ihop alla tider och få allting gjort. Bläääää!!! Körkort vill jag ha så jag kan åka i sommar, var jag än vill åka. Jag har inte övningskört mer än kanske 10ggr och då är kanske 5ggr av dem emd manuell, känns kul.. Stress!!! Vill bara sjunka under jorden coh låta någon annan göra saker åt mig, för kroppen har sagt nej nu, det har tagit stop. Med gråten i halsen sitter jag och skriver nu för jag vill inte behöva ändra intensiven till nästa lediga, de är i augusti... Ah ni kan ju faktiskt läsa er till att jag sitter med panikfylld kropp.