justjumping.blogg.se - Jag är en tjej på 16år som håller på att grundträna min framtida tävlingshäst Bandit Fx. Följ vår utveckling tillsammans och även mig och min ponny Tosca lll som jag tävlar hoppning med.

5 månader.

Publicerat: 2014-07-10|10:06:41 | Kategori: Allmänt
Direktlänk till inlägget | Lämna gärna en kommentar här (0)

Det är fortfarande lika svårt att förstå. Det gör fortfarande lika ont. Jag kommer nog aldrig att acceptera hur läget faktiskt ligger till. Finns endast en oehört tung sten i bröstet så fort torsdagar trillar in på veckan. 5månader och snart ett halvår sedan. Detta dödar mig.

Tillbakablickar på bilddagboken.

Publicerat: 2014-06-25|10:30:00 | Kategori: Allmänt
Direktlänk till inlägget | Lämna gärna en kommentar här (0)

Hollow, making me so hollow
All I want is holding you again
trying to maintain
this sorrow of losing you, it's breaking me
I need you here again
baby I'm afraid cause hollow
Hollow that is all I feel
I want you back with me....

All I really know is my tears won't dry tonight

Publicerat: 2014-06-16|21:25:52 | Kategori: Allmänt
Direktlänk till inlägget | Lämna gärna en kommentar här (0)

#detgörsåont

Publicerat: 2014-05-29|15:30:00 | Kategori: Allmänt
Direktlänk till inlägget | Lämna gärna en kommentar här (1)

90 dagar utan dig och smärtan försvinner aldrig. Tårar rinner varje kväll, hjärtat hugger sekund för sekund och huvudet snurrar lika mycket som för 90 dagar sedan. Att livet kunde vara så orättlivst, jag saknar dig. <3

Mina minnen kommer och går

Publicerat: 2014-05-23|15:41:52 | Kategori: Allmänt
Direktlänk till inlägget | Lämna gärna en kommentar här (0)

Lite kyla i värmen

Publicerat: 2014-05-21|15:47:08 | Kategori: Allmänt
Direktlänk till inlägget | Lämna gärna en kommentar här (0)

Min saknade.

Idag för 5år sedan..

Publicerat: 2014-05-02|21:41:31 | Kategori: Allmänt
Direktlänk till inlägget | Lämna gärna en kommentar här (3)

..så var jag iväg och provred en väldigt fin ponny. Eller rättare sagt, min drömponny. Mörkbrun med två vita fram och bläs, precis så jag ville ha min häst. Där stod hon bara och väntade på mig. Från att ha sagt på vägen dit "jag vill inte!!" till att svänga in på den gårdsplanen, titta ut genom fönstret och fick se henne och sa "waow, är det den jag ska rida, då ska hon med hem idag!" och det gjorde hon också - hon följde med hem efter provridningen.

Lyckligare människa än mig fanns inte denna dagen. Nu, just nu idag kan jag inte något annat än le åt minnen vi har, för att jag inte har henne kvar. Det är det som gör mest ont. Hon var min drömponny, mitt allt. Men vad kan man göra när livet tar ens finaste och dyrbaraste ägodel ifrån en? Jo ingenting... Så jag får leva med att tänka tillbaka på att jag i alla fall fick äga världens finaste ponny och jag blev hennes sista ägare. Att dock inte fått säga hejdå ännu, känns tungt. Men en dag, då är vi där igen, tillsammans. Då ska ingenting få ta dig ifrån mig. Tosca lll, soulmate <3

För mig är du inte död - för mig är du bara inte i närheten.

Minns denna dagen med ett leende

Publicerat: 2014-04-26|11:40:00 | Kategori: Allmänt
Direktlänk till inlägget | Lämna gärna en kommentar här (0)

Vår första individuella placering som gick via lagklassen. På den tiden kunde man placera sig bara av att rida bland de snabbaste i bara lagklassen. Vi blev då 4a och pappa stod mitt emot oss utanför staketet och fällde en tår. Så himla bra dag. 3a med laget blev vi också<3

2 hela månader

Publicerat: 2014-04-24|19:36:59 | Kategori: Allmänt
Direktlänk till inlägget | Lämna gärna en kommentar här (0)

Idag är dagen då T har varit borta i två månader. Hur sjukt känns inte det tror ni? Att hon aldrig mer kommer dela med sig av sina goa mule med pussar eller göra mig döv med sitt galna gnäggande. Men de är de saker jag ler åt nu idag, inte en enda tår är fälld idag, endast ett brett leende pga att hon gett mig en chans till att få äga min drömponny. Jag ville vara hennes sista ägare, det blev jag också. Kanske inte på det sättet som jag ville. Men nu mår hon i alla fall bra. Soulmate <3

7 veckor sedan, något jag redan börjat glömma..

Publicerat: 2014-04-17|11:08:47 | Kategori: Allmänt
Direktlänk till inlägget | Lämna gärna en kommentar här (0)

I morse skrev jag på instagram att det var 6veckor sedan T lämnade mig ensam här nere. Att jag nu måste försöka att tänka på allting positivt i livet än gråta över att hon inte finns kvar. Men det "roliga" var att när jag kollade lite förut, så är det faktiskt 7veckor sedan och inte 6? Har jag redan börjat glömma? Har jag redan börjat tämpa ner mina tankar kring henne? Det vore ju faktiskt inte så fel, för då har jag tid att må bra och inte gräva ner mig i de tankarna om henne varje dag. Detta menas med att nästa vecka har det gått två månader. Alltså jag fattar inte hur fort tiden går. Saknaden är stor, men den tar inte längre över min vardag, den börjar finnas inom mig nu bara och kryper fram de tillfällen få jag verkligen tänker efter.

Den 24 april är det prick 1år sedan vi fick se att Tosca var halt och skadorna påbörjade. Men att det som inträffade efterråt var tvunget att hända är ju bara otur. Jag vill bara ha henne tillbaka. Dock brukar jag inte säga att hon är.. Död.. För jag hatar det ordet! Men istället använder jag mig av "hon är borta och kommer aldrig mer tillbaka" för det låter bättre.

En smärtsam vecka - Min största mardröm

Publicerat: 2014-04-10|16:50:00 | Kategori: Allmänt
Direktlänk till inlägget | Lämna gärna en kommentar här (13)

20 februari började min mardröms vecka som gav resultatet - en häst mindre. Inlägget om just det datumet är här men jag vill berätta hela historian i ett inlägg. En historia jag inte ens vill önska min värsta fiende. Denna smärtan och de såren som denna veckan gav mig, det är bara det jag fantiserat om innan men som jag nu idag bär på dagligen. Smärta som aldrig kommer lämna min kropp. Men det sägs att tiden läker alla sår, dock tror jag inte på det alls. Där emot visar dina ärr vart du en gång varit - men inte vart du ska.. Här är min sanning:

20/2 -14, dagen då jag min mamma sa till mig att Tosca inte ville äta upp sin mat. Hon var ett matvrak, ett riktigt sådant! Så det hör inte till hennes vanligheter. Men ut i hagen kom hon och småtuggade hö'et som låg där. Då fanns inga fler tankar på att hon mådde dåligt. Men oron fanns såklart där. Just för att några dagar innan hade vi ju varit på Husaby och hon fick sättas igång sakta men säkert efter långvarig skada. Sen kom detta. Inlägget jag skrev efter detta innehöll texten: "Sådan rolig kväll fick jag... Tosca mår inte bra alls, veterinären sa också att det mamma beskrev inte lät bra. Så hon är på väg så jag hoppas verkligen vi kan lindra smärtan åt Tosca. Hemskt att se henne må såhär dåligt! Stenhård mage och svälld. Mår så sjukt dåligt just nu... Återkommer senare ikväll när allt är klart och jag fått svaret på frågorna jag har.. #prayfortosca"

Bokstavligt talat var jag livrädd redan då. Jag ville inte erkänna för folk att jag var så rädd att förlora henne, för vi hade inte ens kommit halv vägs med någonting. Men kvällen fortsatte... Hon hade åkt på kraftig kolik. Hon fick stå på dropp, fick slang ner i magen med ljummet vatten osv osv oooosv. Jag såg på hela henne hur svag hon blev och hur svag hon faktiskt var. Det satte sig direkt i mitt ponnyhjärta som bara bulltade mer och mer för varje sekund.

Allting fortsatte dag för dag. 21/2 skrev jag ett inlägg som det stod såhär: "Jag vet inte riktigt hur jag mår för tillfället... Mamma fick ringa veterinären igen i förmiddags och Tosca har fått dropp och mediciner igen. Går de inte åt rätt håll så är de bara lasta och dra sig mot Skara, eller liknande, fan.... Mår så dåligt över att hon mår skit. Vill inte förlora min vackra ponny. Hon är min soulmate, mity hjärta, mitt allt! Bryta ihop vore.. Men har nog slut på tårar just nu, men smärtan i hjärtat gör nog tycker jag. Men ändå har jag nära till skratt för allting annat. Men så fort alla tankar faller på Tosca så gör det förbannat ont. Så ja, jag vet inte hur jag mår, huvudet är så jävla förvirrat...."

Det jag dock minns av denna dagen är då att Tosca gjorde sig av med en omgång nr 2 när vi var ute och gick med henne när jag kom hem, överlycklig så jag grät. Men inte fasen gav det med sig lycka i slutändan för det... Jag fick på kvällen sedan ringa veterinären igen som kom ut runt 00.00 på natten. Någon timme senare sa hon till mamma, då jag sprungit ut och gråtit redan. Att om vi inte åker med henne till Strömsholm NU så kommer hon vara död i boxen i morgon.. Jag snabbade mig hem för att packa en väska med det som skulle tänkas behövas under bilresan. När jag kom hem möttes jag av pappa som frågade "hur går det gumman?" jag vräkte ur mig snabbt och stressad "jag måste packa det och det och det och det och det" osv ja ni förstår? Sedan la jag ansiktet i händerna, sprang mot pappa och grät i armarna på honom. Vi pratade en längre stund om allt med Tosca att göra. Jobbigt som f*n var det, aldrig pratat med min pappa så som då. Vi kom varandra snäppet närmare än någonsin just då.

Jag minns att när jag lastade ur henne så höll hon på att springa över mig. Öronen framåt, pigg och fin och jag kunde inte se en mer frammåt ponny just då. Hon var såååå likt sig själv. Sen fortsatte dagen då, 22/2 där jag då fick ringa kliniken och fråga hur det var med T. Då hade hon förbättrat sig mycket! Hon hade fått äta mat, ingen feber och mådde helt enkelt mycket bättre. Men oron fanns fortfarande i magen såklart.

Det jag minns av dagarna efter detta, alltså datumen 23-24-25-26 så mådde jag väldit dåligt. Varje dag detta lovet var som en plågsam smärta där jag inte kunde vara mig själv. Jag kunde inte le eller skratta åt det folk tyckte var hur kul som helst. För min ponny kanske skulle dö, lämna mig, för alltid, vem visste lixom? Men ändå ville jag inte tänka så, jag ville tro, hoppas och allting på att hon fick komma hem igen. Jag hade planerat upp med folk som kunde hämta henne under de dagar jag var på GHS med mamma och Julia. Jag hade hoppats så pass att jag fixade det i fall att de sa att man fick hämta hem henne. Jag hade dock en känsla, lång långt inne som sa att livet var över. Men, jag ville självklart inte tro på det. Jag ville bara packa ihop allting och åka och hämta henne. För jag förväntade mig det samtalet den 26/2. Men jag fick vänta..

Det som också tyngde mig dag för dag, det var att höra summorna höjas dag för dag. Det var först 4 siffrigt sen barkade allting iväg till 5siffrig summa jag inte tänker dela med mig av här. Det var den slutliga summan + Toscas mående som gjorde att jag mådde sämre och sämre, dag för dag. Tänk er själva att få höra "Ja och idag är vi uppe i 10.450:-" t.ex ?! Helt sinnes....

Sen kom dagen, 27/2 2014. En lycklig Beckas om satte sig i bilen med sin bästa kompis och underbara mamma till GBG för att för första gången gå på ghs som jag längtat så sjukt mycket efter. Jag köpte ingenting under de timmarna vi var på mässan som var nätan 3-4h innan samtalet kom. Jag var så glad, att jag glömde bort att Strömsholm skulle ringa mig. Men sen kom samtalet som förändrade hela mitt liv. Klockan var mellan 11-12 på dagen och nervositeten svajade inom mig när jag såg nummret på telefonen. Sen barkade tiden bara iväg... Tosca hade feber, åt ingenting hade inga bra värden och buköppning stod på listan här näst. Jag hörde sedan summan vi var uppe i och just då så skrek huvudet "nej Becka, de räcker" och det var precis så jag sa till mamma och Julia med när jag la på. Jag tog handen mot halsen fram och tillbaka som man brukar göra när man gör "hugga halsen" rörelserna. Sen la jag på och grät men fick fram orden "Nu ger jag upp, ponnyn kommer aldigt klara detta och inte jag heller. vi är uppe i **.***:- och jag vill inte längre. Jag orkar inte och inte Tosca heller. Nu ger jag mig, det räcker".

Mamma ringde upp pappa, sa som jag hade sagt och han började gråta. Kan ni förstå, min pappa som aldrig gråter, grät över min sorg över att för första gången i mitt liv ta ett beslut jag önskar att jag aldrig kommer behöva ta igen... Sen ringde veterinären och jag gav telefonen till mamma, för nu räckte det för mig. Jag tog telefonen där pappa då var i och pratade med honom. Grät och förlarade mina tankar kring allt. Sen säger mamma "Becka... Vill du hälsa på henne innan de gör något åt detta eller vill du att de gör det direkt? Hon mår verkligen inte bra. De har hittat en svulst i buken som kan vara en tumör. Hon kommer aldrig att bli 100% bra. Hur vill du göra" Jag uttryckte mig bara med att jag är klar nu. Det räcker. Få det bara gjort. Där och då togs beslutet och den dagen fortsattes med tårar, samtal, sms, pm och alla kommentarer överallt.

Här är sista bilden jag fick på henne, på Strömsholm när vi just skulle åka hem... Mitt älskade hjärta :'(

Jag vill bara få er där ute att förstå. Att på en kort jävla vecka kan vad som helst ske. Jag förlorade min drömponny jag skrev om i alla mina dagböcker som liten. Vem vet vem/vilka ni kommer att förlora? Ta vara på all tid ni har.. Jag vill aldrig ge denna sorg till någon människa i hela mitt liv. Detta var den värsta veckan jag någonsin kommer att ha upplevt.. Jag vill leka stark, men svagheten tär fortfarande. Så här har ni min historia. Min saknad. Men även livets gång, allting kan ske på 1 vecka men utdragen smärta. Idag har hon varit borta i 6 veckor, hur sjukt...?

1 år gammal video

Publicerat: 2014-04-10|12:00:00 | Kategori: Allmänt
Direktlänk till inlägget | Lämna gärna en kommentar här (0)

Fy.. Jag minns mitt hjärta med ett leende. Men 1år sedan redan, sedan denna videon filmades. Det är ju sjukare än sjukast... Någon som aldrig kommer att ske igen heller. Vi hade varit så jävla bra om vi bara fått chansen till lycka istället för otur under näsat 1års tid tillsammans. Kommer aldrig sluta minnas, såren kommer aldrig läka. Kan fortfarande inte förstå att du är... Död...

Svar på frågestunden om Tosca del 2

Publicerat: 2014-04-06|16:30:00 | Kategori: Allmänt
Direktlänk till inlägget | Lämna gärna en kommentar här (0)

Vilken avramling var den klumpigaste?

Svar: När vi stod i en sluttning i skogen och jag låg på hennes rygg framåt. Så drar hon ner huvudet och ska äta mossa, då gör jag en volt över hennes nacke haha..!

Berätta ett minne med Tosca som får dig att skratta/le?

Svar: Något som alltid fick mig att skratta va när vi red barbacka och galopperade. När hon drog ner huvudet, stuttsade och slängde med frambenen :')

Vad var det första du tänkte på när du såg henne?
Svar: Att hon var ponnyn som skulle med mig hem samma dag - vilket hon gjorde<3

Vem var hennes bästis (i hagen och i stallet)?

Svar: New Scene D (Dea) som vi tog bort 5/1 2012<3 Men efter henne var de mannen Kvicken.

Vad var dina sista ord till henne? (Om du kommer ihåg dem, är själv rätt kass på det....)

Svar: Jag tror att det var "vi kommer klara detta" och pussade henne på halsen om jag inte minns fel. Men jag fick visst klara saker och ting själv istället..<3

Om hon var kvar, och var frisk, hade du tävlat med henne?

Svar: JA!

Om hon var kvar och hade levt mycket längre, hade du tagit föl på henne?

Svar: Oh ja, utan tvekan<3

Vad var de roligaste med henne ?

Svar: Att hon hade en otrolig charm!

Vad fick dig att älska henne så mycket ?

Svar: Att hon såg ut som den ponnyn jag alltid drömt om.

Hur var hon mot andra hästar?

Svar: Hon var bestämd oftast. Väldigt bestämd!

Favorit outfit på henne?

Svar: Bilden ni ser nedan<3

Fy fasen, aldrig haft denna hjärtklappning som nu efter dessa frågor. Ni är så bra på att väcka känslor mina älskade läsare. Tårarna tränger och saknaden är obeskrivligt. Men finns dock inget någon av oss kan göra.

Svar på frågestunden om Tosca del 1

Publicerat: 2014-04-02|14:58:03 | Kategori: Allmänt
Direktlänk till inlägget | Lämna gärna en kommentar här (0)

Hur var hon i stallet?

Svar: Det berodde oftast på hur pigg och peppad hon var. Men hon var aldrig ohanterlig!

På tävling och att rida?

Svar: Där var hon harmonisk, peppad på en bra nivå och var alltid rädd om sig.

Vad fick dig och fasta för just tosca?

Svar: Hon såg precis ut som den drömponnyn jag skrev om i mina dagböcker som liten<3

Vad var det speciella med henne?

Svar: Hon var typsk tjej häst. Sa du "bra" till henne så blev hon kort i steget, trippade och öronen framåt som en liten prinsessa haha, så söt<3

Bästa minnet med henne?

Svar: Provridningen, även om många andra stunder varit bra. Men just att jag faktiskt fick min drömponny var bäst av allt<3

Hur var hon att rida?

Svar: Hon var lite stark men oftast hanterbar haha (nu hade jag klarat henne galant) och hon var fruktansvärt lättlärd!

På vilket sätt var hon speciell för dig?

Svar: Hon var så mycket mer än bara en häst. Hon var min drömponny som då gjorde att i mina ögon fanns det ingen bättre.

Vad var typiskt Tosca?

Svar: Haha, att gnägga så fort jag kom till stallet<3 Eller när vi red barbacka och hon studsade ALLTID när hon var som piggast!

Hur var hon på tävling?

Svar: Hon var fokuserad och visste vad hon skulle göra så fort vi lastade ur. Väldigt lugn och alltid rädd om sig inne på banan.

Hur många gånger har du ramlat av henne?
Svar: Oj.. Inte så himla många. Men max 20ggr! Tror inte de är så himla många ändå haha!

Frågestund kring Tosca & mig

Publicerat: 2014-03-31|17:30:00 | Kategori: Allmänt
Direktlänk till inlägget | Lämna gärna en kommentar här (6)

Nu kör vi då! Som jag skrivit lite innan så är jag full av både, srog, saknad och frustration kring Tosca fortfarande. Jag vill bara få ur mig allting och gå vidare ännu bättre. Så därför behöver jag er hjälp för att minnas så jag kan svara och skriva.

Fråga allt om henne och mig bara det har med henne att göra. Kommer det frågor om något annat så kommer et separat. Vad, varför, hur, när och allting är välkommet! Snälla bomba mig så jag får ur mig så mycket ord som möjligt..<3

Ex: Hur var er provridning / bästa minnet / vad var bäst / vad var sämst / hur gick det då / vad var svårast med henne / vad minns du med ett leende / vilka låtar kopplar du / vad var hon för dig / vilka red henne / vad hade du velat gjort om hon var kvar / alla frågor om henne!

Jag minns inte allt, men jag minns att det var bra..

Publicerat: 2014-03-31|11:30:00 | Kategori: Allmänt
Direktlänk till inlägget | Lämna gärna en kommentar här (1)

Jag kom på nu i min tysta lilla stund för mig själv här att jag drömde om mitt älskade hjärta inatt.. Tosca. Att vi var på Husaby Hästklinik och kollade hur henens ben var och detta var då innan vi skulle få börja galoppera som var utlovat då sist vi var där. Då sa dem att hon var bra och att vi kunde köra igång med mera seriös ridning. Så hon var frisk, inga fel på hovarna eller benen längre - hur känns det för mig att få den drömmen nu tror ni?

Ni vill verkligen inte veta smärtan som tränger inom mig kring allt vad Tosca heter... Jag vill bara få bort alla bilder och videos. Alla minnen och lägga allt i en låda och ta fram den när jag är redo. Inte för att jag trycker ner mig själv pga tankarna på allting. Men de få tankarna jag har gör mig tom inuti och jag vill bara bort eller få henne tillbaka inget annat.

Någon som har några tips på hur man kan försöka glömma så bra som möjligt? Bästa att resna bort allt från datorn så man kan ha det på externt minne eller försöka vänja sig vid livs situationen? Har dock en plan och det kommer i eftermiddag som jag glömde i helgen - snälla ni, medverka då...<3

♥ One month ago ♥

Publicerat: 2014-03-27|10:25:46 | Kategori: Allmänt
Direktlänk till inlägget | Lämna gärna en kommentar här (0)

Jag vet inte vart jag ska ta vägen - en hel månad? Saknaden går inte att förklara för dem som inte förstår. Jag är bara tom på ord och vill bara ha henne tillbaka. Om det ändå vore möjligt... Fick jag nu önska tillbaka någon, skulle det vara min soulmate. Jag vet i alla fall att jag ska skriva historien till er här och hoppas ni uppskattar det. När vet jag inte, men för min egen skulle och få ur mig allting nu så behövs det. Tårarna tränger och rinner sakta och saknaden bankar inom mig, Kom tillbaka...<3

Dessa bilder är idag 1 år gamla

Publicerat: 2014-03-26|08:27:11 | Kategori: Allmänt
Direktlänk till inlägget | Lämna gärna en kommentar här (0)

Saknaden är enorm. Dessa foton fotades 26 mars 2013, min fina ponny. Vet bara va arg jag var här för att hon var ett as att rida. Hade jag vetat att detta skulle ske nästan 1år senare hade jag aldrig klagat. Fy... Vill bara ha henne tillbaka. *tårar*

I can't believe
This is here happening
Our situation isn't right

I never thought he'd be like this
You were supposed to be there by my side.

3veckor sedan..

Publicerat: 2014-03-20|08:30:20 | Kategori: Allmänt
Direktlänk till inlägget | Lämna gärna en kommentar här (0)

Tiden går för fort.. Igår hade jag ingen bra kväll, bara grät, grät och grät så jag trodde det regnade i rummet. De tog aldrig slut. Idag känns det bättre, men inte bra. Saknade är för stor för många att förstå. Det som är lite positivt är att jag känner folk som varit med om samma sak, så jag hade som förstår mig också, vilket är skönt. För en sån här sak är svår att förklara om man själv inte varit med om det...

En häst utan ryttare är alltid en häst,
men en ryttare utan en häst är bara en människa.

2 veckor sedan - Min ängel<3

Publicerat: 2014-03-13|08:30:02 | Kategori: Allmänt
Direktlänk till inlägget | Lämna gärna en kommentar här (5)

Idag får mitt hjärta pryda första inlägget. Idag är det torsdag, två veckor sedan jag fick välja hur det skulle bli med min fina sessa. Nu som redan skrivet hela två veckor har hon varit från mig och jag från henne. Jag lever, även om vissa stunder är jobbigare än andra. Men jag har inte gråtit på snart en hel vecka. Så jag är stolt över mig själv, att jag faktiskt lever vidare även om livet går emot en.

Som jag känner nu så var detta menat för att hända. Jag har aldrig mått bättre än nu om jag får erkänna det. Hennes smärta fick jag, varje morgon när jag vaknade och varje natt när jag skulle sova. Rädd för att svara på samtalen från Strömhsolm. Nu kan jag bara leva vidare med våra fina minnen och fortsätta älska henne på håll. Tårarna tränger i skrivandets stund, men jag ler samtidigt. Min fina ponny<3

Tidigare inlägg