Som ni ser så finns nu en ny bild på Tosca i headern. Så himla nöjd, vackrare får man leta efter. Super nöjd och hoppas den väcker glädje, saknad och lycka hos er också som den gör hos mig. Saknad för alltid men ändå lika älskad som alltid.<3

 

Före

Jag har många planer nu när hon inte längre finns med mig. Jag sla först och främst fixa klart en affisch med en gale fin bild på henne som beskriver hur hon lever nu, då kanske ni vet lite om vilken bild det kan vara? Sen håller jag på att bli färdig med videon om oss, minnen så som videos och bilder. Sen, sist men mest betydelsefullt kommer jag i juni månad att tatuera mig på handleden med texten "soulmate". Allt för att väcka fina minnen med världens finaste ponny. Jag mår inte dåligt längre, jag glädjs bara åt att jag faktiskt fick min drömponny och han jag var den första och sista äkta ägaren till henne.

 

Kan även avslöja att jag redan väntar på ett paket som jag hoppas kommer i morgon, det kommer göra att jag aldrig blir av med henne om jag inte vill. Kommer bära det med mig i princip varje dag<3

 

Sjukt men sant... En hel j*vla vecka utan världens finaste och bästa vän på fyra ben. Saknaden är obeskrivlig och tomheten är stor. Men jag har ändå börjat leva mig in i detta, leva med det. Att du aldrig kommer tillbaka och att jag aldrig får krama om din kraftiga och mjuka hals igen. Eller pussas med godis mellan mun och mule. Älskar dig, runt jorden och tillbaka.

 

Seven days and seven nights
You left me on my own
And gave me time to analyze
Why I was hanging on

Just call me a survivor
Have to be a fighter
Gonna let you go, let you go
Just call me a survivor
Such a strong desire
Gonna let you go, let you go

Asså jag är så frustrerad.... Nog för att jag inte kan göra något åt det längre eller kunnat gjort innan heller. Men det finns en sak som verkligen gör mig så himla ledsen, arg, besviken och ah. Jag är väldigt troende på att de som inte lever längre, de lever kvar ändå. Så nu är frågan... Toscas förra ägares dotter, var det hon som ville ha "sin ponny" tillbaka?

Som sagt. Toscas förra ägare hade en dotter som för 14månader sedan somnade in. Hon var rullstolsbunden och kunde inte rida som alla andra, därför såldes Tosca och blev på så vis min. Ca 1-2mån efter hennes bortgång så blev Tosca halt, nya saker efter de behandlade uppstod och hon blev aldrig helt 100. Allting hade nästan hållt på i ett år (i april är det 1år) och när hon väl var på väg mot bättre tider att vi snart skulle få trava och få ett normalt liv igen, så åkte hon på all denna jävla skiten som blev nu den senaste veckan. Är det den tjejens fel? Ville hon ha tillbaka sin ponny? Jag blir så ledsen för de är precis det som känns, som att det var detta hon ville... Ca 3 dagar efter att hon lämnades på Strömsholm så slängde mamma ur sig "det känns som att det är Jennifer som vill ha tillbaka Tosca... Därför blir hon aldrig helt bra." och sanningen kom slängd framför mig när Jennifers mamma kommenterade på bilden om Toscas bortgång på facebook att den 27e var det 14månader sedans om Jennifer lämnade jorden." där kom det. Hon ville ha tillbaka henne. Samma datum togs Tosca från mig.

 

Jag är bara så jävla knäckt fortfarande. Hur fasen ska jag kunna ta dessa skoldagar på bästa sätt nu när de börjar i morgon igen? Jag lär ju få förklara mig för lärarna hur läget ligger till...

 

 

De ringde och pressade med va mycket pengar vi var uppe i, vad mycket det skulle kosta efter att de hade öppnat henne och kollat vad det var för svulst (knöl/böld) i buken som inte stämde i buken på henne. Men jag kände att när detta är klart, så är vi uppe i ca 100.000:- i veterinärkostnader. Förstår ni? Sen efter att jag stod och pratade med pappa i telefonen, grät som aldrig förr men andå lyssnade på mamma så sa veterinären där att "hon kommer aldrig bli 100% återställd" vad är då vitsen med att låta en ponny kämpa resten av sitt liv? Det är inte värt det... Hon skulle aldrig må bra av det och vi skulle inte kunna leva med alla de kostnaderna.

 

Tosca var ponnyn som var frisk och fläkt. Hon levde ut livet i varje ridtur, kämpade för att förstå vad jag menade och ville lära sig saker hela tiden. Att detta nu skulle bli vårat slut var förbannat onödigt, elakt och fruktansvärt ledsamt. Jag är väl ändå inte värd detta? Inte hon heller... Så nu är det bara att kämpa vidare med Bandit, lyckas nå högsta toppen och drömmarna bara för hennes skulle. Jag ska leva för henne, för hon finns inom mig. Jag kommer aldrig sluta älska henne, hur långt bort hon än är. Min och för alltid min älskade själsfrände - Tosca lll, 2002-2014 - Himlen fick idag 27 februari den vackraste ängeln. <3

 

Det finns inga ord som kan beskriva min oro för Tosca så fort jag tänker på henne. Ingen skulle vilja leva i mina skor just nu. Sitter just för tillfället med hjärtklappning i soffan, tänker på allt mellan himmel och jord som har med henne att göra så jag vet inte riktigt hur jag mår just nu. Jag är lite förvirrad, vet inte om jag vill att de ska ringa eller inte. De borde ringa när som helst. Så klump i magen har jag, det kan jag inte neka till tyvärr. Hoppas bara på positiva besked för just nu känns livet tungt.

 

Efter kl 15.00 idag så ringde dem. Var skit nervös pga att få dåliga besked och bättre besked kunde jag fått kan man väl säga.. Hon hade varit sämre under natten. Haft lätt feber, ätit dåligt men hade bra värden (vet dock inte vad för värden de menade haha..) och det var väl rätt tungt att höra. De hade spolat ur buken på henne och det ska tydligen göra skillnad och det hoppas jag av hela mitt hjärta att det gör. Jag vill bara ha hem henne nu! Så himla saknad... Efter detta kommer jag inte velat ha någonting annat. Detta har kostat så ä**ligt mycket och jag lever heller på att ha en frisk ponny än att få en massa snygga saker. Tosca är värd allt, hon är mitt hjärta<3

 

 

Detta har varit de värsta dagarna i mitt liv, men denna natten har varit värst... Jag förstår inte hur jag fortfarande står på benen. Mått så dåligt, gör fortfarande och förvirrat huvud. Tosca är kvar på Strömsholm då hon har bukhunneinflamation. Så de ska ha koll på henne nu hela tiden, hon kommer överleva det och jag är oerhört glad över den saken som ni kanske förstår då. För det värsta jag hör nu under dessa dagar var det nattens vet sa.. "Jag vill inte vänta med att ringa till dem till morgonen, för då kan de vara för sent" och det fick mig att bryta ihop i huvudet. Gråtit hade jag gjort innan så jag blev bara stum och huvudet stod stilla. Så just nu är allting väldigt rörigt, jag mår inte så jätte bra i själen och jag är ändå orolig fortfarande. Detta är och kommer alltid att vara de värsta dagarna i mitt liv som sagt. Så nu j*vlar måste allt bli bra!

 

Har ni frågor eller så, tveka inte på att fråga. Ska försöka svara på dem så fort jag kan<3

 

Men så är det! Just nu är jag glad så fort jag ser att Tosca gjort nummer två kan jag säga. Hon hade gjort det två gånger när vi var i Grums när jag kom till Grums. Sen fick hon dropp och sen gick jag ut med henne och då gjorde hon av med lite till, jag jublade ska ni veta! Det går åt rätt håll, fantasiskt glad just nu. Så nu fortsätter de såhär så kan jag snart ha en frisk ponny!

 

 

Jag vet inte riktigt hur jag mår för tillfället... Mamma fick ringa veterinären igen i förmiddags och Tosca har fått dropp och mediciner igen. Går de inte åt rätt håll så är de bara lasta och dra sig mot Skara, eller liknande, fan.... Mår så dåligt över att hon mår skit. Vill inte förlora min vackra ponny. Hon är min soulmate, mity hjärta, mitt allt! Bryta ihop vore.. Men har nog slut på tårar just nu, men smärtan i hjärtat gör nog tycker jag.

 

Men ändå har jag nära till skratt för allting annat. Men så fort alla tankar faller på Tosca så gör det förbannat ont. Så ja, jag vet inte hur jag mår, huvudet är så jävla förvirrat....

 

Usch som bara fan rent ut sagt! Så himla less på skit kring hästarna nu, blir galen... Men som ni förstått redan så har Tosca åkt på kolik och det var inte den lidrigaste heller. Så hon har fått dropp, slang ner i magsäcken, där hon gav henne ljummet vatten och olja blandat för att smörja upp "maskineriet". Fick även smärtstillande osv, så det är väldigt synd om min sessa just nu. Det gör såhääär ont i mitt ponny hjärta kan jag lova er. Att se henne så dålig som hon var förut gjorde att jag bara ville bryta ihop i tårar, min lilla skatt...

 

Så nu hoppas jag på att hon blir bra! Håll tummarna nu hörrni, vill verkligen inte att hon ska få mera smärta, de räcker nu...

 

Sådan rolig kväll fick jag... Tosca mår inte bra alls, veterinären sa också att det mamma beskrev inte lät bra. Så hon är på väg så jag hoppas verkligen vi kan lindra smärtan åt Tosca. Hemskt att se henne må såhär dåligt! Stenhård mage och svälld. Mår så sjukt dåligt just nu... Återkommer senare ikväll när allt är klart och jag fått svaret på frågorna jag har.. #prayfortosca

 

I morse hjälpte jag mamma med hästarna och Tosca ville inte äta upp sin frukost i krubba. När händer det liksom, min tjockis ponni som älskar mat alla dagar i veckan i vanliga fall så varför inte äta nu liksom? Samma när hon kom ut i hagen först, då tittade hon bara på hö't. Men sen när jag och mamma åkte förbi med bilen så åt hon i alla fall lite. Mamma ska kika till henne under dagen, hoppas inte det är något nytt som ska trycka ner oss nu det klarar jag nog inte nu när vi är så nära den friska tiden i livet. Så fasen om hon blir sjuk nu!

 

Svårt att välja ut bild på favoriten när jag faktiskt har 3st.. Men eftersom min bästa vän är lite speciell så fick hon ta den platsen<3

 

Endast en vecka kvar tills vi ska till Husaby. Vet inte om jag ska skratta eller gråta, le eller vara stum. Skulle nog inte vara så lycklig om jag var tvungen att fortsätta skritta henne x-antal veckor till. Hon måste vara frisk nu! Längtar efter att få rida henne normalt igen. Min lilla studsboll<3

 

...jag vill inte ens tänka på vem om inte jag, som hade fått världens finaste ponny. Min fina<3

 

Tosca var för söt idag med grimman på sne och full i snö. Sötare ponny får man leta efter hihi. Så himla charmig min lilla gose ponni <3

 

Tid till Husaby har vi fått den 17 februari. Galet glad att äntligen få chansen att komma in och visa upp min fina pigga ponny. Hoppas bara att de ser bra ut på ultraljudet också så att de inte är någonting kvar där också, då blir jag ledsen... Det är vårt 5e besök där nu och jag vill verkligen inte dit igen! Nog för att det är en galet bra klinik, men för min och Toscas skull hoppas jag att allt står bra till så jag får rida henne igen. 

 

Så skönt nu att få börja om på ny kula med henne. Den tid vi varit från varandra nu har gett mig ny kärlek till henne kan jag lova er. Älskar den där ponyn mer än någonsin nu efter dessa månader utan ridning osv. Så nu håller vi alla tummarna för att jag får med mig en frisk och fräsch ponny hem den 17e!

 

Börjar dagen med en failbild från gårdagens tur på Tosca tycker jag haha!