Efter ridturen igår insåg jag extremt mycket nya saker. Vad som är viktigt, vad som kan vara bra, vad som är kul och vad som är mindre bra osv osv.. Som jag skrivit tidigare är inte unghästar det roligaste alla gånger då det kräver så mycket och ibland finns inte kunskapen eller kanske inte tålamodet. Men att kämpa är det enda rätta att göra i det läget kan jag säga.

 

Arbete från marken ger trygghet. Det är så förbannat sant! Börjar man redan från backen, då kommer du få det så mycket lättare på ryggen. Därför kände jag mig så avslappnad igår på Bandit. Även om snön yrde och det blåste en del så var jag inte rädd. Jag känner honom så väl från makren att jag vet att min röst, den lyssnar han på. Får han beröm för saker, då går han bättre och bättre. Säger jag ifrån och ryter till då lugnar han ner sig och "ber om ursäkt" för att han finns haha. Därför kände jag att i ett jobbigt läge så fanns rösten alltid där och stöttade och det gav resultat. När han vevade med huvudet i sidled fram och tillbaka. Då sa jag till på skarpen istället för att ta i tygeln eller skänkla på honom. Han lyssnade och jag kunde driva på framåt - Kanon! Då hade vi kommit ett steg längre. 

 

Kemin mellan ryttare & häst är såååååå j*vla viktigt i ett sådant läge. När Bandit bockade, så var jag bara lugn. Jag skrattade och kände "fasen va löjlig du är" inget mera. Stressa inte upp dig, känslan du har med just den hästen, ha den under hela ridturen. Att bara ha tilliten och tryggheten är så himla viktigt. Jag och Bandit känner varandra så väl nu efter 2år tillsammans. Efter att ha en kemi som vi har så ger det så himla mycket gratis. Han lyssnar, han vill och han ger sig inte. Det var därför jag ville börja med alltid tidigt, för att inte få bakslag eller motgångarna lika stora som många andra kan få om dom börjar senare med saker och ting. Bettvana har han sedan "dag ett". Han var ca 8-9mån. Fick ha bett 5ggr när jag gick med honom i grimskaft. Sen var han nöjd med det, då gav jag mig. Så har jag gjort med allt! Krattsa hovarna, borsta, duscha, tränsa, täcken, skydd även så saker spända runt magen. Började med en täckesgjord och slutade nu med sadel utan problem. Övning ger färdighet! Så är det bara.

 

Så vad har jag fått ut av detta? Jo, att ha fått denna chansen att utbilda och lära känna min egna häst från dag ett har gett extremt mycket positivt med sig. Om man jämför med att rida Aelsa och att rida Bandit så är det som att välja svart eller vitt. Aelsa är jag verkligen rädd för när hon gör saker i många an fallen, för jag kan inte hantera hennes svagheter från marken heller. Det ger mig en osäkerhet på hur hon gör saker och när. När jag rider Bandit så vet jag hur jag ska få honom att lugna sig och göra saker på ett annat sätt eller sluta upp med det han gör. Så att känna sin häst från marken ger dig en annan trygghet.