Vill börja med att prata om Aelsa. Hon är som ni vet en tuff dam med mycket egen vilja. Hon stegrar och sparkar under ridturer om man har otur och det har gjort mig tillbakadragen. Hon är dominant som bara den och det är inte lätt att hantera för att jag blir så fort nojig för att göra fel. Jag vill inte förstöra en häst, men jag vill heller inte ge mig för ens jag fått igenom det jag ber henne om. Att rida en häst som är tuff mot sin ryttare är så fruktansvärt påverkande. Man blir frustrerad, rädd i många av fallen om man har otur och man känner sig inte direkt duktig om man inte lyckas få bort problemet direkt. Jag har blivit rädd till och från och det är inte roligt. Efter förra träningen med henne för Fredrik så var jag så jävla besviken på mig själv, att jag var så arg på henne som jag faktiskt var - hon är ju bara bebis! Jag får inte tänka på något annat än det, men jag vill ju bara få allting rätt och det gick bara nedåt då tyckte jag. Men nu i efterhand så vill jag inget annat än rida henne igen och få tillbaka min positiva känsla i ridningen när jag rider henne, hon är så himla fin i alla gångarter så jag vill verkligen inte ge mig.