Tanken som får mig att sjunka
Publicerat: 2014-03-16|13:58:00 | Kategori: Allmänt
Direktlänk till inlägget | Lämna gärna en kommentar här (0)
Direktlänk till inlägget | Lämna gärna en kommentar här (0)
Det finns tanke som aldrig kommer försvinna från mitt huvud. En tanke som gör att jag ibland gräver ner mig extremt djupt och vill bara skrika ut till hela världen. För ni ska veta att jag har faktiskt inte sålt en enda häst i hela mitt liv. Mamma har gjort, inte jag. Mamma har sålt en. Men jag, jag har fått tagit farväl av alla mina älskade vänner hittils. Hur känns det tror ni?
När Tosca försvann så kände jag bara "nu är det bekräftat, den dagen Bandit ska från mig, så är det till de eviga gröna" så pass många hästar har lämnat mig genom åren att jag tror att han inte kommer säljas, de är fruktansvärt! Fast man vet aldrig, någon gång kanske det vänder, men när? Ella t.ex hon kommer ju aldrig flytta från mig, så när hon försvinner så kommer hon möta min fina sessa på andra sidan. Tillsammans med Dea och Moss. Bara tanken får tårarna att börja tränga, för jag vill inte förlora flera nu, det räcker.
Dagen då Dea togs bort, 5 januari 2012. Då såg jag allt. Jag red henne ner till fältet, höll hennes huvud när det var som tyngst och såg henne falla. Det var det jag hade velat gjort med Tosca, stöttat henne ända till slutet. Det är det enda jag skulle vilja göra om - för tankarnas skull. Vill inte tänka negativt, men så är de, ibland får man det och ibland är det inte så bra heller....
Hej Moss, nordsvensk f.95 borta 2009. <3
Alla kommentarer