Jag har nu sålt mina begagnade eller nya saker i över 1års tid. Det är så himla roligt att få bort det gamla och in med nytt. Att göra både sig själv och någon annan glad på samma gång det är aldrig fel! Så jag har lärt mig lite saker och ting nu om vad man ska tänka på och inte. I detta läget ska man tänka på vad man själv vill vara med om när man vill köpa av någon annan. Så här är mina tips till er:

 

• Var ärlig mot köparen. Sälj inte saker för att bara sälja, få köparen till att vilja komma tillbaka igen om du ska sälja saker fler gånger.

• Svara snabbt på dina mail, läs dom inte och tänk "jag tar det senare" gör det direkt. Ett snabbt svar gör oftast en köpare glad! Då får du "tack för snabbt svar" tillbaka om det är så att produkten kanske inte är det dom tänkt sig. Men en glad kund hade du då i alla fall!

• Ha koll på vilken köpare som var först på att vilka köpa om flera är intresserade av en och samma sak. Viktigt att det inte blir fel och missförstånd i text till sin kund.

Som man väntat på att dessa typ av stigbyglar ska komma ut med färg på. Så himla fina är dessa 3 som ni ser nedanför texten. Dock skulle jag nu aldrig byta ut mina freejump, men de nedan är galet fina, speciellt dom som är mera rosa - gulliiiit! Men freejump i olika färger är också galet snyggt, men de är inte alltid prislappen på dem gör folkt så positiva. Dessa kostar endast (!!) 649:- lite billigare i alla fall för dem som vill ha udda stigbyglar.

 

Det är bland det värsta jag vet... Som JW strumporna nu som är nya, skitsnygga visserligen! Men 299:- ???? Köper inte ett par strumpor över 199:- om de inte är 100% värt det. Men vad är så speciellt med dessa t.ex? Hmm.. Sen ett par boots som är nya nu, med bling på. Dom är inte fina alls. 399:-? Är ni roliga eller haha.. Inte värt det i mina ögon, dom ser bara billiga ut :( 

 

Efter ridturen igår insåg jag extremt mycket nya saker. Vad som är viktigt, vad som kan vara bra, vad som är kul och vad som är mindre bra osv osv.. Som jag skrivit tidigare är inte unghästar det roligaste alla gånger då det kräver så mycket och ibland finns inte kunskapen eller kanske inte tålamodet. Men att kämpa är det enda rätta att göra i det läget kan jag säga.

 

Arbete från marken ger trygghet. Det är så förbannat sant! Börjar man redan från backen, då kommer du få det så mycket lättare på ryggen. Därför kände jag mig så avslappnad igår på Bandit. Även om snön yrde och det blåste en del så var jag inte rädd. Jag känner honom så väl från makren att jag vet att min röst, den lyssnar han på. Får han beröm för saker, då går han bättre och bättre. Säger jag ifrån och ryter till då lugnar han ner sig och "ber om ursäkt" för att han finns haha. Därför kände jag att i ett jobbigt läge så fanns rösten alltid där och stöttade och det gav resultat. När han vevade med huvudet i sidled fram och tillbaka. Då sa jag till på skarpen istället för att ta i tygeln eller skänkla på honom. Han lyssnade och jag kunde driva på framåt - Kanon! Då hade vi kommit ett steg längre. 

 

Kemin mellan ryttare & häst är såååååå j*vla viktigt i ett sådant läge. När Bandit bockade, så var jag bara lugn. Jag skrattade och kände "fasen va löjlig du är" inget mera. Stressa inte upp dig, känslan du har med just den hästen, ha den under hela ridturen. Att bara ha tilliten och tryggheten är så himla viktigt. Jag och Bandit känner varandra så väl nu efter 2år tillsammans. Efter att ha en kemi som vi har så ger det så himla mycket gratis. Han lyssnar, han vill och han ger sig inte. Det var därför jag ville börja med alltid tidigt, för att inte få bakslag eller motgångarna lika stora som många andra kan få om dom börjar senare med saker och ting. Bettvana har han sedan "dag ett". Han var ca 8-9mån. Fick ha bett 5ggr när jag gick med honom i grimskaft. Sen var han nöjd med det, då gav jag mig. Så har jag gjort med allt! Krattsa hovarna, borsta, duscha, tränsa, täcken, skydd även så saker spända runt magen. Började med en täckesgjord och slutade nu med sadel utan problem. Övning ger färdighet! Så är det bara.

 

Så vad har jag fått ut av detta? Jo, att ha fått denna chansen att utbilda och lära känna min egna häst från dag ett har gett extremt mycket positivt med sig. Om man jämför med att rida Aelsa och att rida Bandit så är det som att välja svart eller vitt. Aelsa är jag verkligen rädd för när hon gör saker i många an fallen, för jag kan inte hantera hennes svagheter från marken heller. Det ger mig en osäkerhet på hur hon gör saker och när. När jag rider Bandit så vet jag hur jag ska få honom att lugna sig och göra saker på ett annat sätt eller sluta upp med det han gör. Så att känna sin häst från marken ger dig en annan trygghet.

 

 

• Medlemmarna ska få sin uppmärksamhet. Att man ska bry sig om alla sina medlemmar när dom gör sina bra saker. Placerar sig på tävling eller gjort ett bra arbete på något vis - klubben ska visa att dom är stolta över dem! Att man visar hur mycket dom medlemmarna betyder och att man verkligen ger respons till sina ryttare - viktigt!!!

• Ta vara på sina ekipage. Att dom ekipage som är ritkigt starka och riktigt bra, dom ska få sina bästa chanser för att lyckas som bäst för att bli det dom vill. Man ska utveckla tränare och tillgång till mycket. Samma med de snäppet svagare, ge dem möjligheterna till att bli bättre genom att ordna speciella träningar och kunskapskvällar t.ex.

• Skapa glädje. Hitta på saker tillsammans, hjälpas åt och ha tillit. Behöver en person hjälp på tävling att få skjuts och behöver samåka - ställ upp! Att visa sådan ärlighet och snällhet är viktigt för att man ska få tillit till varandra och våga fråga igen.

1. Läderrengöring - En toppen spray för att få bort smuts osm fastnatt på lädret eller liknande. Dock hade jag inte gjort rent Ellas pullarträns på ett tag så det satt fast lite mera, men annars är den verkligen kanon i många lägen!
2. Horseman's one step - Helt perfekt till alla lägen! Får lädret eller andra ting att se fruktansvärt fräscht ut. Sakerna ser som nya ut, så den har jag ofta och den är hur dryg som helst så den borde alla ryttare ha i sin samling för puts och dyl!

 

Vill börja med att prata om Aelsa. Hon är som ni vet en tuff dam med mycket egen vilja. Hon stegrar och sparkar under ridturer om man har otur och det har gjort mig tillbakadragen. Hon är dominant som bara den och det är inte lätt att hantera för att jag blir så fort nojig för att göra fel. Jag vill inte förstöra en häst, men jag vill heller inte ge mig för ens jag fått igenom det jag ber henne om. Att rida en häst som är tuff mot sin ryttare är så fruktansvärt påverkande. Man blir frustrerad, rädd i många av fallen om man har otur och man känner sig inte direkt duktig om man inte lyckas få bort problemet direkt. Jag har blivit rädd till och från och det är inte roligt. Efter förra träningen med henne för Fredrik så var jag så jävla besviken på mig själv, att jag var så arg på henne som jag faktiskt var - hon är ju bara bebis! Jag får inte tänka på något annat än det, men jag vill ju bara få allting rätt och det gick bara nedåt då tyckte jag. Men nu i efterhand så vill jag inget annat än rida henne igen och få tillbaka min positiva känsla i ridningen när jag rider henne, hon är så himla fin i alla gångarter så jag vill verkligen inte ge mig.

 

Det är så mycket som man ska hinnas med när man har häst. Så jag har faktiskt fått en fråga kring detta som lyder: Du går ju i skolan, hur har du tid för alla hästar? :D Jag tyckte det var kämpigt med två och skolan ;) Tur man har intresset, det är ju säkert det som driver en mest till att orka och hinna! :)

Kan säga att det är tur att jag har min mamma! Nu på vintern är det dock väldigt lugnt, tävlingarna är slut, hästarna får ta de lugnt, mörkret har kommit när jag är hemma så jag har inte chansen till att rida då. Men mamma rider på förmiddagarna när jag inte är hemma om hon hinner. Men när det inte är vinter så brukar jag att hinna emd en snabb ridtur i paddocken. Just nu önskar jag att vi fått upp våra lampor där, för då hade jag ridit när jag kom hem. Snart hoppas jag att de är på plats!

 

Sen är det ju detta med vintern, de är halkigt, kallt, mörkt och hårt. Fick även en fråga kring detta också: Jag skulle vela fråga dig om du har några bra idéer på vad man kan göra när det är fryst i backen och för hårt i paddocken och halkigt lixom , vart kan man rida å vad kan man annars hitta på med hästarna så de lixom blir glada och nöjda ? :) 

 

Jag som har paddock är super nöjd. För den sviktar när hästarna spinger där. Så där kan jag rida när som helst. Men för er som inte kan det, så är detta en svår fråga. Har man skog är det ju kanon att hitta en bra väg där man kan jobba dem. Man kan ju alltid jobba i skritt på små ting! Även att tömköra är aldrig fel. Då blir man varm som person också. Som sagt, svår fråga för mig, då jag alltid har olika alternativ om de ena inte funkar här hemma. Skog, paddocke, gärden och vägen.

 

Ni anar inet min sorg i hjärtat när jag läste om Angelica och Mic Mac som inte kommer att vara ett ekipage längre å 2014. Jag är så chockad och ledsen. Min dröm är att se de två tillsammans, men det går ju inte då i så fall.. Bara för att få se dem skulle jag vilja åka till Globen, bara för att se dom! Inte rättvist att hon inte får rida henne mera...

Öppnade hästnet och det första man ser på hästannonser när sidan öppnas är en av dom finaste skimlarna jag sett - någonsin! En söt liten c-ponny f.08. Jag är helt in love. Önskar att jag hade pengar, tid, plats och allt för då hade jag köpt den direkt. Ridit upp den i klasserna och sedan sålt den. Fasen vilken drömponny. Så jag saknar ponnytiden, ja! Men jag hoppas att jag fåt turen med mig med Tosca att hon tar dessa behandlingar och kanske kan få tävlas nästa år - hoppas! Om de så bara gäller 80cm så är jag nöjd. Bara jag får visa mig på tävlingar med henne igen<3

 

Klicka på bilden för att komma till annonsen.

Så trött på att läsa om folk som får halta hästar eller får ta bort sina hästar osv.. Ledsamt som bara den är det!! Jag har haf så mycket otur med mina i år att jag aldrig mer vill ha en halt häst. Men nu har två personer jag vet om/"känner" hästar med otur. En ska troligen lämna jorden för gott och den andra tjejens häst är halt. Det är inte rättvist! Varför ska folk få vara med om detta, varför? Visst det är livets gång och man får ta den smällen någon gång. Men ändå, jag tycker att det räcker nu. De är så fruktansvärt många i år som fått otur med sina hästar och det gör även mig ledsen att se andra ledsna och besvikna. Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni som har hästar med jobbiga problem idag får ordning på dem, ni är värda tur och hela fina hästar precis som alla andra!

 

Själv hoppas jag på att behandlingen som vi gjorde på Tosca sist har gett resultat och att nästa som blir som ska göras blir den sista! 

 

• Matchning - Grönt
• Militärkläder
• Misstag
• Nya ryttare
• Nya stigbyglarna

Johanna Grant har nu skrivit ett inlägg som fick mig att reagera. Jag kände igen mig i så himla mycket av det vilket gjorde inlägget så galet bra i mina ögon. Klicka på bilden nedan för att komma in till inlägget och LÄS! Det är verkligen så galet bra, trodde inte någon kunde skriva saker "åt" mig. Men som sagt, mycket som hon skrev är något jag själv varit med om.

 

En tjej jag vet om tack vare bilddagboken faktiskt blev idag placerad 2a men sin fina häst. Jag tyckte att deras runda såg galet bra ut när jag kollade videon vilket jag tyckte var så roligt med tanke på att det är hennes första storhäst och hon är riktigt duktig. Det är då Angelina Öhlin jag snackar om. En duktig tjej jag verkligen skulle vilja tillbringa en dag med!

 

Kolla videon och njut, hon är riktigt duktig och allting sitter så klockrent!

 

 

Jag rider med tredelat...

 

Ibland när jag kollar på bloggares kommentarer osv så är det inte ofta som dom besvarar frågor direkt i kommentarfälten tillbaka till den läsare som ställt frågan. Det irriterar mig lite ibland.. Helt klart beroende på vad frågan är och i vilket inlägg. Men som förebild/bloggare tycker jag att man ska försöka besvara så många kommentarer som möjligt och visa intresse för sina läsare, det är ändå dom som bygger upp bloggen på många olika sätt. Jag själv är noga med att gärna svara på mina kommentarer, sen gör jag inte det på alla, men nästan. Viktigt att visa intresse för alla som läser!

 

 

Nu har jag hittat fler tips på vad man kan öva på hemma med hästarna. ROligt att hitta det som passar en riktigt bra också. Ella är 18 år men har ändå mycket kvar att lära. Hon har lite problem i galoppombyten då hon inte är så kvick. Sen självaklart mer än så. 

 

H&M har gjrot några riktigt bra videos tillsammans med sina ryttare Malin och Peder som jag suttit och kikat på nu. Måste få dela med mig av dem. Så himla bra! HÄR är kanalen där ni hittar deras videos men en av mina favoriter hittar ni nedan. Så nu ska jag öva redan i morgon tänkte jag. Det är galoppbommen som hjälper till att få faloppen på plats!

 

 

Tror att rubriken ger er ett hum om vad inlägget kommer att handla om. Så många gånger som alla hästmänniskor som bloggar får försvara sig pga hur bilderna ser ut så vill jag nu förklara lite och ha mina åsikter kring allt detta. Rätt trött på folk som inte kan tänka sig för innan som drar fingrarna över tanjentbordet. Hahhahaha - skrattredande! Hade fått en kommentar förut om bilderna på Sanna & Heidi från igår. Publicerade den inte då jag tycker att det var en löjlig kommentar kring hur bilderna såg ut. Så jag kände att nu var det nog och ja vill ha mina ord kring allt detta som folk kan haka upp sig på.

 

"En bild säger mer än tusen ord" finns det något som heter vilket kan vara både bra och dåligt om man säger så. Men i mångas ögon så är en bild något bra för att man ska kunna veta hur någon som i detta samanhang nu då, rider. Enligt många kan man se på en bild hur man tanterar sin häst, hur man rider den, hur man jobbar med den i tygeltagen osv. Men nej kära människor, en bild är inte det som tillhör den verkliga hanteringen - inse! Kolla på bilden på Sanna nedan. Hon har en häst som "hoppar" mot hindren och kastar sig för att hon är så taggad. Hon rider på ett tredelat bett och håller i sin häst - hon drar henne inte i munnen! Tänk er själva att rida en häst som kastar sig sådär, vevar med huvudet och håller på. Hon är endast 6år gammal Heidi så hon har inte kunskapen heller precis. Lägg ner skitsnacket.

 

Nu vill jag ge er tips på en toppen bra jacka till vintern. Min mamma provade den i Falsterbo i år och älskade den. Ni har väll hört talas om dom käna ridkjolarna? Samma märke har nu skaffat denna snygga jackan. Den som lyfter den till en högre nivå är överviken som är vid händerna. Fryser du ritkigt mycket så viker du över den över handen (se närbilden) och det skulle jag själv vilja se på flera jackor. Denna jackan ni ser ligger på 1395:- och jag själv tycker det är saftigt, men är ändå värd priset. Så hoppas ni gillar den!

Nu blir jag riktigt besviken på hur folk ser på mig, inte alla men några av er som läser. Att ni tror att jag skulle göra saker mot mina hästar som är illa, usch coh fy skäms på er va less jag blir... Trodde att ni visste bättre än att påpeka att jag gör fel? Fråga först innan ni börjar hänga ut mig för något jag faktiskt gör rätt.