Nu är det natten till onsdag, kl är snart halv 2 och jag är pigg och glad faktiskt. Börjat tänka efter med hur jag vill ha allting och börjar få mera lust till att skriva om dagarna. Efter hoppträningen som var så har jag kännt att jag saknat att skriva om hur allting har gått och hur bra det faktiskt varit. Så ni behöver nog inte vänta på mig länge till!

 

Det jag saknar nu är lite mindre hälta på mina älsklingar och mera ridbarhet på dom. Så Ella kommer få mycket tid i dressyr nu då jag planerar att anmäla mig till tävling snart igen. Måste iväg för att kunna känna att det är kul - nu kör vi! Hoppas att allt bara flyter på nu får då är jag aaaaalldeles snart tillbaka!

Ska se om jag kan få med mig datorn till SM'et jag ska på från tor-sön för då ska jag uppdatera er om åsikter om fälttävlan osv, så vi får väll se och hoppas allt löser sig, för det tror jag det gör snart.

 

Näh, jag känner att idag är det den tiden jag behöver ha lite egen tid för mig själv. Så jag tar nu en lätt kort paus från bloggandet och hoppas på att motivationen kommer tillbaka snart. Slänger in några inlägg när jag har orken/tiden till det. Annars så ska jag försöka ta tag i mitt liv. Allt svajar för mycket upp och ner nu, vill ha det stabilt innan jag börjar på nytt igen. Kramar på er så länge!

 

Ni har mig på instagram varje dag - beckiiiiis 

 

Denna kvällen slutade både bra och dåligt. Finns bara så mycket känslor som måste ut! Men jag valde att hoppa med Ella idag. Utan henne, hade kvällen varit förjävlig. Men sen var det en sak just då som gjordemig extremt ledsen.. När jag kände att "nu är vi på gång och 1m är inte för högt" så ropade jag på pappa. Han har aldrig sett mig rida Ella förut. Så jag bad honom att komma och kolla, min första oxer hemma, på 1m. Vilket kändes högt just då för att jag har börjat fega ur..

 

När han kom in i paddocken så frågar han en massa om Kvicken som Julia red samtidigt med mig. Han ställer sig sedan för att kolla i mitten av paddocken, Ella kommer hetsande emot hindret och samtidigt då kommer Jocke på crossen och Ella tvärnitar. Då klapprade hjärtat änu mera än innan då jag var nervös för att visa pappa vad vi kunde.

 

Nästa sekund valde jag att rida mera ordentligt (dock inte så snyggt...) men då gick det bättre, hon hoppade maffigt och bra och det kändes helt sjukt, MEN, pappa vräker inte ur sig ett enda ord. Han går fram och klappar på Kvicken och sen snackar om annat. Var det det jag hade förväntat mig? Egentligen inte, hör dock inte bra ord om mig om mina hästar allt för ofta när han vet om något. Men så är det, bara så ledsen.. Önskar bara att han kunde förstå hur mycket det betyder för mig när han säger till mig att jag gör en sak bra, eller att det ser bra ut osv. Han behöver inte ens mena det, bara han säger det...

 

Hur kan man orkar med att mobba någon via internet? Har läst en himla massa på Nellies blogg och blir verkligen mörkrädd för hur folk beter sig över nätet och vad man skriver. Nog för att jag har tyckt "illa" om Nellie för att hon är så lyckligt lottat med sin framgång som den ryttare hon är och via ponnyakuten. Jag vet att det var därför jag inte gillade henne, för jag var avundsjuk.

 

Men efter så mycket jag läst om hennes liv, vad hon gå igenom så önskar jag att jag kände henne och kunde prata med henne om det som händer henne. Kan inte förstå hur folk orkar med det och egentligen gör inte alla det heller men dom vågar inte prata om det. Så det är nog svårt att vara stor bloggare som många vet om, usch va mycket man måste stå ut med.

 

Men med detta sagt vill jag säga respekt och kärlek till Nellie som jag verkligen älskar efter många om och men. Alla kan ändra sina åsikter eller hur? Så nu hoppas jag att allting förblir bättre för henne<3

 

Under så lång tid som Tosca varit halt har jag läst om så himla många som dett gått så bra för och undrar varför då detta ska hända mig? Jag önskar inte någon annan denna otur heller kan jag lova. Men just att se och läsa om hur bra det går för alla, alla underbara tävlingar och fina placeringar dom får, men jag då? Det känns inte som att det är meningen att jag ska ha några bra och fina ponnyår mer än dom jag redan fått...

 

Jag har bara lyssnat på vad andra sagt om mig och Tosca, inte vad jag själv velat eller vet att vi klarar av. Andra har fått valt fåra klasser och hur jag ska rida. Men efter skadan är det slut på det! Jag tänker träna henne som den stjärna hon är, rida ihop henne och få henne stark i hela kroppen för att orka med det år vi har kvar (2014). Jag önskar bara att jag fick börja nu och inte om flera månader framöver. 

 

Folk startar LB med fina placeringar, dom debuterar LA och MSVB och jag sitter hemma och kollar på min fantastiska ponny som går i en sjukhage och ont i benen. Jag vill också debutera vår LA, jag vill kvala in till MVSB. Men hur ska det gå? Jag behöver verkligen satsa för att vi ska lyckas och inte pressa henne. Hon ska bli den finaste new forest som rört sig på banan utan att behöva gå höga klasser. Hon kan hoppa 120 om hon vill, men frågan är om banan är värd att utsätta sig för. LA, helt okej! Men vem vet. Jag hopps bara att jag kommer att kunna starta det jag vill igen. Jag älskar denna ponnyn över hela mitt hjärta, vill bara falla ner i tårar för att jag vill få henne frisk nu. Jag vet att vi kommer visa vad vi kan när vi är tillbaka.

 

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja utan att folk reagerar fel. Men snabbt sagt - jag gillar inte när man köper framgång. 

Att köpa en häst som kan allt i många lägen är inte riktigt min grej helt beroende på hur självklart. Som jag, jag har Ella, 18år och kan allt från de åren hon gjort på banorna. Det är en annan sak - att köpa en första ponny som kan allt för att man ska lära sig direkt och fort. Samma sak med häst, som mig igen, hade aldrig ridit en riktig storhäst alltså ridhäst, bara travhäst som absolut inte är samma sak. Så på så vis gillar jag att skaffa en häst som kan!

 

Sen finns det de ryttare på högre nivå som köper/sponsras av bra hästar för att komma långt, det är också acceptabelt, helt klart! Men det som irriterar mig till 1000 är när man köper en häst som är sååååå mycket bättre än ryttaren, sådant sker oftast på ponnybanorna. Självklart växer man ihop och lär sig tillsammans. Men det irriterar mig fortfarande tyvärr, dock inget jag hakar upp mig på i alla fall.

 

Jag är sådan att jag hellre kämpar mig mot framgång med bra hjälp och tillsammans med en häst på samma nivå eller lägre nivå. Det är så jag fått gjort dom åren jag har tävlat. Tosca var westernponny innan jag köpte henne och vi har utbildat oss till LB hoppning och jag är sååå stolt över det! Vi kunde varit högre upp också om jag bytte tränare tidigare. Men man lär sig av misstagen!

 

Men tillbaks till att kämpa igen då. Anledningen till att jag fick Bandit va för att jag ville kämpa mig mot högre höjder och inte gå och vinna allt det första jag gör. Dock vet jag att Ella kommer gå som klockan och plocka rosetter hit och dit när hon är i bästa form och inte rädd för vattenmatta haha. Men där är en sak till - jag kämpar med att få bort all rädsla i huvudet på henne.

Just nu vet jag inte riktigt hur jag mår över huvud taget när det gäller hästarna mer än att jag älskar dom så klart. Men jag har inget sug för någonting.. Just nu vill jag bara få upp Ella och Bandit i hull. Sen börja rida igång mera. Men jag har inget sug för tävling, träning eller något sådant och det är riktigt ledsamt då jag mår dåligt av att bara vara hemma. Men jag försöker göra det bästa av situationerna och vet också att jag vill inte lämna Ellas rygg när jag väl är uppe. Så jag måste ut på en kvällstur i morgon. Känner att det har varit alldeles för mycket just nu så jag vet inte riktigt vart fötterna har hamnat.

Det jag hoppas att ni förstår är att detta som hänt dom senaste veckorna/månaderna tynger ner mig extremt. Jag försöker hitta glädjen till att blogga och få er uppdaterade så bra som möjligt ändå. Men det är svårt när man känner att humöret inte hänger med. Men jag försöker, jag lovar! Jag skulle aldrig vilja svika bloggen. Men jag tänker inte ge upp, för hästarna är mitt liv och min framtid! Hur läget ligger till i mera bredd än detta tar jag i morgon.

Livet förändras varje minut verkligen. Känner upp och ner, fram och tillbaka om vad hur och när jag vill göra saker. När jag började blogga här t.ex. så hade jag ett driv som dog fram och tillbaka. Jag hade knapt något att skriva om eller några egna idéer. Men nu har jag för mycket känns det som. Jag känner mig dock inte tvingad att blogga men vill för mycket.

 

Fått några kommentarer om att jag inte ska försöka blogga utan att få inspiration av andra bloggar men det får jag ju också. Jag läser på Johannas blogg, Tyra, Danai och då får man massa kraft och inspiration. Några andra småbloggar också men det är inte samma sak. Så jag vet inte vad jag ska göra mer? Känns som att en lite kortare paus från bloggen för att få samla på mig massa inspiration om dagarna som jag kan dela med mig av, för det känns inte som att jag räcker till som det är nu.

 

Att vara bloggare på en blogg som inte är så stor är också ansträngande. I alla fall i mina ögon, för jag vill satsa på bloggen så att den kan bli någonting. Då kan jag inte lyfta fram den själv. För det är inte jag som läser den varje dag. Jag behöver era tips för att få fram allting och lyfte bloggen på en högre nivå. Men jag vet inte, kanske en paus är det enda rätta.

 

Känner att bloggen bara går neråt just nu, varför? Jag försöker allt jag kan med att få er att ge exempel på det ni vill ha att läsa om eller se. Så ni måste bomba mig för att er vilja ska gå igenom. Vill ju att denna bloggen blir bättre och bättre för varje månad som går. Men det går inte utan er hjälp. 

 

Besökarstatistiken sjönk en hel del igår. Tycker inte att jag ska behöva länka hit till varje inlägg jag skriver för det tar en hel del tid också men vill ju inte att ni missar något. Så vi måste börja sammarbeta för att bloggen ska rulla runt på bästa sätt.

 

Nu är det så att jag känner att jag vill fylla ut med någonting nytt på bloggen som upprepas lite till och från. Skulle vilja ha era tips om vad det kan vara bara. Som t.ex. veckans outfit, veckans häst, veckans fail osv osv. Eller kanske det ska vara månadens? Så fler hinner att delta, ni får hjälpa mig nu! Någonting roligt ska hända tycker jag!

 

I mina ögon är detta ett av dom bästa ekipagen. Lunatic är en typ av häst som jag verkligen älskar och jag hoppas att Bandit blir lite i det stuket som han är. Vore en dröm! Jens verkar vara en fantastisk människa som älskar det han gör och även Lunatic. Dom är ett! Vill ni ha fler bilder på detta ekipage så kommentera!

 

Många undrar vad som hänt med mig och mina älsakde änglar.. För det ligger till såhär nu att när jag gick tillsammans med Julia till betet igår för att pussa på hästarna, så visslade vi på dom så dom skulle komma till ingången vilket dom också gjorde. Fina hästarna som jag saknat såååå mycket! Men bara det att först kommer en haltande Ella och efter kommer en haltande Jessie... Räcker det inte nu???

 

Tosca ska till kliniken den 24 juli, Bandit ska jag ha koll på när det gäller hans fötter och nu Ella... Vad är det som är fel!?!?!? Sen fick jag mess av min kompis Sanna som också har en halt häst och mina klubb medlemmar i samma stall som henne hade en varsin halt ponny. Så det blir ingen div ll i höst då två av hästarna nu är halta. Någon mer som har halt ponny/häst...?

Men vet ni vad!! I alla dessa tunga stunder, speciellt som denna nu när jag äntligen va hemma och var så glad och sen sitter man och gråter nästa sekund. Där finns ni och så många fler! Så många som gick in här och läste först och sen frågade vad som hänt. Kan lova att ca 10-20st som frågat, tipsat osv. Känns fantastiskt med så många vid sidan om mig som antingen förstår eller som inte önskar mig denna tur. Ni är underbart bra, älskade vänner, läsare och familj.

 

Denna kom bland dom första och gav mig ett stort leende på läpparna. Tack snälla Evelina! Flera personer ska lyftas fram senare idag. Men valde en av dom just nu.<3

 

Nu är det såhär att är det en person som vet något grundläggande om min/mina häst/hästars bakgrund, då ska den personen bara vara tyst, thats it. Jag klarar inte av sådana kommentarer, negativa kommentarer om mina hästar om dom inte känner hästen. Då får den personen mer än gärna fråga om det är något. Galet irriterad Becka, mera om detta kommer någon dag....

 

Nu måste jag jämt få skriva av mig lite såhär på natten, snart 01.00 .. Men jag måste få säga lite saker så jag slipper tänka så mycket hela tiden. Ni är dom som "är" vid mig varje dag via bloggen osv, så varför inte förklara för er hur läget är just nu? Dock handlar allt inte bara om hästarna, just so you know.

 

Jag känner mig lite svag och inte speciellt fin över huvud taget. Ni få säga huuuuur mycket ni vill, men så känner jag mig just nu. Som när jag grät igår, om det med Tosca, när jag gick själv. När ögonen var svullna och jag kisade när jag kollade, tårarna rann och jag kände mig jätte ful i mjukiskläder, så känner jag mig inuti just nu också, förstår ni mig på ett ungefär då? Tänk er själva.. Sliten, hängig, svullen i ansiktet och tårar? Hmm.. Ingen vacker syn.

 

Det kommer nog ta lång tid innan jag är tillbaka där jag en gång var, på toppen. Jag är svag i mig själv efter så mycket motgångar som varit dom senaste åren. Inte lätt att leva om inte framgångarna tar över liiiite mera, i alla fall inte för mig. Men det gäller att bara blicka framåt och se det possitiva i det hela dock. Men jag känner att jag vill bara sitta inne, inte göra någonting, inte ens rida?! Då är det illa... Men där emot när jag väl är i stallet så blir jag super glad, den känslan går inte att beskriva med ord!

 

Det jag vill att ni ska veta är att jag uppskattar det possitiva ni sprider här och allt ni gör för mig. Folk skriver fina saker på instagran (beckiiiiis), bilddagboken, facebook och här. Det lufter mig ett trappsteg högre upp mot lycka igen. Men just nu som sagt, så känner jag mig liten och svag.<3

 

Varför betala 999:- för ett Equiline schabrak med bling när du kan göra ett själv? Super nice idé tycker jag, nöjd är jag också och det var fler som tyckte att det va snygg, kul! Nog för att det inte är lika snyggt som det äkta, men lite roligt ju.

 

Köpte diamanterna på Biltema för 59:- men då sitter alla diamanter ihop, så du får klippa dom om du vill ha enskillda. Men jag tod självklart hela tader på dom raka linjerna och klippte sedan 2-3 diamanter i taget vid böjen i hörnet. 

 

Mitt äkta

Ni ska verkligen veta att ni, älskade vänner och läsare som har koll och kommeterar här på bloggen är gudomliga! Allt som jag går och har gått genom nu är fruktansvärt tungt och jobbigt över hela kroppen. Känns som att jag just nu går och bär på ett berg. Känns som att det aldrig tar slut heller..

 

Att läsa hur ni tänker om mig och tycker om mig och mina hästar ger mig glädjetårara i massor. ni skriver att ni önskar mig all tur och lycka. Det övertar mycket av det tunga jag har och bär på. Så ni förtjänar att veta att ni är underbara och vill inte att ni blir besvikna på mig. Gör mitt allt för att ni ska trivas med mig som bloggare och person.

 

Bandit har öm fot, men kommer få bästa hjälpen på torsdag. Tosca är halt igen, men vi ska till husaby om någon vecka. Ella är det bättre med, men jag får ha full koll varje dag. Vad mer ska ske?

 

Jag kan som sagt bara beskriva gårdagens tävlingsdag med ett ord... KAOS! Alla tider osv var ju bra och så, men småsaker var ju verkligen katastrof... När det var ca 25min kvar till första start på dagen så hade dom inte "hunnit" fått ut lösa startlistor utöver dom som sitter uppe när jag frågade om det?

 

När allting väl började så var en den banpersonal i vägen för ekipagen när dom hoppade. Ryttarna hörde inte alltid när dom gav dom startsignalen, t.ex. Julia, hon var en av dom. Sen tror jag att jag kan räkna alla 0or och 0-0or i dom klasserna som var på ca 2,5 hand. Shit va folk vägrade, rev och flög av. Blev rädd för allt somm skedde kan jag lova. Det var inte många hästar som gick as bra.

 

Alla gånger som jag varit i Kil så har det varit jobbigt med folk som varit bra osv. Man fick verkligen kämpa för att placera sig i klasserna man var med på. Men det blir väll så när man är uppe i klasserna än som det var igår då det är många ekipage jag aldrig sett förut. Lite kul också att se hur det kommer in nytt folk också.

 

Det finns många funderingar på hur en blogg ska se ut eller vara för att man verkligen ska fastna för den. Jag själv tycker att det finns en del saker som gör en blogg hur bra som helst. Vissa saker bara måste finnas med för att man ska orka sitta och läsa vad folk skriver och även vilja gå in på bloggen. Man vill ha en waow känsla eller känna sig glad när man går in på en blogg tycker jag!

- En fin header som passar ihop med färgerna i designen.

- En design som lyfter fram det lilla extra.

- Kategorier ska man ha för att strukturen ska bli som bäst.

- Information om dom som är med i bloggen.

- En bred skriv yta som är bred hela vägen ner till botten.

- Fina klara och bra bilder lyfter bloggen till en högre nivå.

- Bra uppdatering varje dag.

- Det ska märkas på bloggaren att den tycker att det är kul att skriva och inte känner sig tvingad.

 

Det är dom sakerna som i huvudsakligen ska vara med i alla fall. Sen finns det mycket mer som ska vara med om man har en stor blogg, som samatbeten osv. Så man vet vilka som faktiskt tror på personen. Sen tycker jag att stavning i en bloggtext kan vara rätt viktig, men det beror helt på vilken slags blogg och ålder på bloggaren. Dock är jag själv lite sämre på det, lat när det gäller att läsa igenom det jag skriver. Sen gillar jag inte när man laddar upp ca 10 bilder på rad. Jag tycker att max 5-6st räcker. Sen kan man fråga om läsarna vill ha mera, så brukar jag göra. Sen kommer undantag med max antal bilder, det beror på vad man har fotat också.

 

Nu skulle jag vilja att ni länkade era bloggar så jag får kika in på dom. Så alla som läser här får mer än gärna länka nu. Lite kul att se hur många olika hästfolk det finns, för alla är vi olika och rider olika och har olika hästar osv. Har en hel mapp just nu med hästbloggar i bokmärkes fältet. Men lite mera skulle inte skada :)

 

Dom jag läser dagligen nu för tiden är:

Jag kokar av ilska, verkligen kokar! Vad är det för fel på folk som ens vågar göra något dyrligt!? Jag förstår inte hur folk tänker nu för tiden när dom skär hästar hit och dit. Vart ligger det roliga om jag får fråga? Om bara någon visste det också.. Blir verkligen så j*vla besviken på dagens samhälle, inte bara i Sverige, även andra länder. Vi beter oss som svin många gånger. Dock hänger ajg inte upp någon speceill justu nu, men att man ens kan? Åh...

 

Hur blir era reaktioner när ni läser sånt här? Jag vill bara gå ut och skrika, slå på någonting hårt och gråta. besvikelse på folk som ens tar sig friheten till detta. Galet!