Denna kvällen slutade både bra och dåligt. Finns bara så mycket känslor som måste ut! Men jag valde att hoppa med Ella idag. Utan henne, hade kvällen varit förjävlig. Men sen var det en sak just då som gjordemig extremt ledsen.. När jag kände att "nu är vi på gång och 1m är inte för högt" så ropade jag på pappa. Han har aldrig sett mig rida Ella förut. Så jag bad honom att komma och kolla, min första oxer hemma, på 1m. Vilket kändes högt just då för att jag har börjat fega ur..

 

När han kom in i paddocken så frågar han en massa om Kvicken som Julia red samtidigt med mig. Han ställer sig sedan för att kolla i mitten av paddocken, Ella kommer hetsande emot hindret och samtidigt då kommer Jocke på crossen och Ella tvärnitar. Då klapprade hjärtat änu mera än innan då jag var nervös för att visa pappa vad vi kunde.

 

Nästa sekund valde jag att rida mera ordentligt (dock inte så snyggt...) men då gick det bättre, hon hoppade maffigt och bra och det kändes helt sjukt, MEN, pappa vräker inte ur sig ett enda ord. Han går fram och klappar på Kvicken och sen snackar om annat. Var det det jag hade förväntat mig? Egentligen inte, hör dock inte bra ord om mig om mina hästar allt för ofta när han vet om något. Men så är det, bara så ledsen.. Önskar bara att han kunde förstå hur mycket det betyder för mig när han säger till mig att jag gör en sak bra, eller att det ser bra ut osv. Han behöver inte ens mena det, bara han säger det...