I onsdags på hoppträningen på framridningen så insåg jag en hel del.. Efter att ha kämpat med att få Ella i bra form för att kunna rida henne ordentligt så har min ridning förbättrats fruktansvärt mycket! Jag kan komma bättre ner i sadeln, slappna av och följa med mera. Galoppen är fortfarande en svaghet för oss båda, men traven sitter verkligen som ett smäck nu vilket känns skit bra!

I hoppningen så studsar jag inte längre när jag tar tillbaka henne. Förr flög jag 30cm över sadeln när hon bromsade in mot hinder, men nu sitter jag mycket bättre, kanske lyfter max 5cm nu! Sen är mina händer har förbättrats nått så fruktansvärt. Jag ser allting som så mycket bättre och roligare nu efter allt som skett. Jag ger mig fan på att jag ska göra saker så himla mycket bättre nu, jag vill lyckas. 

 

Det jag vet nu att jag måste bättra mig mera på, de är min stits. Både före, mellan och över hinder. Just för att den också ska sitta "perfekt". Inget är perfekt, därför skrev jag som jag gjorde. Jag kommer aldrig bli så bra som jag önskar att jag var om jag inte bor i sadeln vilket jag inte kommer göra för jag har andra intressen. Men det betyder inte att jag inte kommer kämpa mig framåt för en ljus framtid i hoppningen.