Att ha unghäst är som att ha barn, det kräver tid. Du kommer absolut ingen stans med att lalla runt och tro att saker sköter sig själv. Du måste ta dig tiden för att få skillnaden, men så är det ju egentligen med allt tänker ni då. Dock tar unghästen mer tid, faktiskt. Jag har alltid varit väldigt noggran med att få Bandit till den hästen jag alltid velat ha. Började med saker i tid, det har gett mig mera framgångar, då han är så lättlärd och tack vare det har han lärt sig att bli snäll, hanterbar och mysig att hålla på med. Att borsta och mysa i stallet är det bästa han vet, men han kunde lika gärna varit super rädd - men jag la ner tiden redan från 8månaders ålder med att borsta, kratsa hovarna och spola av honom. Allt i tid för att slippa alla morgångar nu.

 

Men sen finns det ju något som kallas trottsåldern....... Det spelar ingen roll hur mycket jag lärt honom, vad man får och inte får - så tar den tiden över och han struntar i vad som helst. Han har t.ex haft den tiden då han bara sprang rätt ut bokom en häst, ut genom grinden på hagen när jag hämtade Ella. Han kunde lika gärna springa rätt över mig när jag skulle stänga när jag hjälpte Julia med att hämta Kvicken, ah ni förstår. Då finns inget stop även om jag vevar i armarna, skriker på honom eller vad som helst - det slår slint i huvudet på honom. Det var samma sak när vi gick i grimskaft för några månader sedan, tror jag skrev om det. Han bara möjlde på och jag hade inte en suck. Nu går han snällt igen, den där trottsen är inte att leka med!

 

Så för guds skull ni som skaffar er yngre hästar. Ta er tiden för att få dem på eran sida. Det ger er en befrielse i framtiden!