Hur kommer det sig att du inte blir rädd för Bandit men känner dig osäker på Alesa?

Finns säkerligen fler än bara en som undrat detta. Men jag vet också att jag skrivit om detta en gång förut, lite snabbt, i den fetade texten som ni kan läsa . 

Men kan gärna uttrycka mig igen kring denna frågan. För bandit och jag är verkligen ett. Går jag, går han, så har det varit sedan dag 1 i princip. Vilket jag tycker är helt fantastiskt. För redan när jag skulle välja vilken fölunge jag ens ville ha så sötte jag bort honom, men han kom till mig hela tiden. Han ville visa att "det är mig du ska ha" och det har jag märkt i efterhand att jag även gjorde rätt val redan då. 

Våran kemi har gjort att jag haft en trygghet till honom hela tiden. Det har jag inte haft med Aelsa, för hon valde mamma inte mig. Så som Bandit var mot mig var hon mot mamma om ni förstår? Så hästarna valde oss, vi valde inte dom. Därför har jag även olika säkerheter med dem båda, att jag vågar vara tuff på Bandit för jag vet att han ger inte tillbaka, han skäms. Till skillnad från Aelsa som är en genom bitchig brud med egen vilja. Men nu har ju det börjat landa och jag vågar ju faktiskt rida och hoppa henne igen, vilket jag är extremt glad för att kunna göra. För hon är en häst med stora kvalitér och vill verkligen kunna tävla och träna henne bra.

Där har ni väl ett svar på varför jag kännt som jag gjort i ridningen på dem båda!