Det var jag. På bilden ni ser neda, då gick jag ur 9an. Var hur nöjd som helst för att äntligen få lämna den skolan, påbörja livet på en annan nivå, sköta mig själv och visa alla vad jag gick för. Men, mådde jag bra? Nej. Det är det som gör så ont i mig idag, när jag tänker på vad dåligt jag mådde då. För jag hade inget självförtroende, vågade inte stå för mina åsikter, hatade att visa min kropp på idrottens ombyten och var väldigt skör gällande kärlek och vänskap. Var väldigt sviken och utstött på många sätt. Hade en tid när ajg var yngre som gjorde att jag kände mig osynlig så fort jag kom till skolan.

 

Nu idag kan jag med glädje sträcka på ryggen, dra på ett leende på läpparna och stå för vem jag är och vad jag tycker och tänker kring så himla mycket. Att äntligen må bra, inte vilja sjunka ihop och gråta varje gång jag blir själv är så underbart! Nu vågar jag visa mig så mycket mera, skäms inte för den jag är. Kan klä mig som jag vill utan att få blickar, säga vad jag tycker för jag har mina försvar och bra argument/motargument. Så våga stå för den du är, visa dig aldrig svag! Nu kan mer än ni tror, för jag vågade inse att livet blir bättre, det har även gett resultat.