Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Men glad är jag, som bara den! Jag har bestämt mig för en förändring i livet och det har gett resultatet - extrem lycka! Så underbart att jag börjar fall på plats, jag börjar bli mitt riktiga jag igen. Det var säkert upp mot 2,5 år sedan jag var mig själv till 100%. Utan smärta, sorg, ilska och oro. Nu börjar livet lätta och vingarna öppnas, redo för ny färd! Jag vill se mera av livet, känna mera av lyckan. Fortsätta ha kvar de personer som gör mig glad och får mig att våga blicka framåt och se på de positiva delarna i livet. Jag älskar allt just nu, för folk får mig att våga tro. Just nu har jag en känsla inom mig som ingen kan ta bort. Den tränger och tränger och jag börjar fundera på om jag inte ska utveckla den känslan med att träffa personen kanske? Hmm..

 

De värker i magen, jag ler från öra till öra och tänker på det hela tiden, det gör att jag svävar på molt. Minsta lilla sak som sker kring det så ler jag. Jag tror jag måste ta tag i det på allvar så jag kanske kan få känna på känslan igen, på riktigt. Man ska inte ta allt förgivet. Men om det fortsätter såhär så kanske det kan utvecklas till det bättre, kanske till att vi delar på någotning, något ord kanske. Ååååååååh det vore så klockrent om de kunde ske i all den lycka som är. Jag vill, jag ska, jag kan!

 

Han.