Varför valde jag Bandit egentligen?

Publicerat: 2013-03-14|19:15:58 | Kategori: Allmänt
Direktlänk till inlägget | Lämna gärna en kommentar här (4)

Den frågan fick jag igår och tänkte besvara den nu i ett inlägg. Även massa andra frågor i en och samma så jag breddar ut det såhär.. När pappa ville att jag skulle få en bra framtid så tyckte han att om jag fick utbilda min egen häst, då kommer jag kunna lära mig en hel del på vägen också. Just hur allting började minns jag faktiskt inte mer än att jag och mamma åkte och kollade hos vår veterinär vilka föl som fanns nr vi bestämde oss för att skaffa en unghäst.

 

När jag kom till hagen så fanns det bara en häst jag ville ha, som jag såg förs av alla, de var Bébé. Ett sto med strumpor och bläs. Just för hennes utseende så föll jag direkt! Hon va verkligen så himla fin. Men hon hade haft fölsjukan så det gjorde att mamma tvekade lite, även jag. När jag försökte hälsa på henne så var hon så skygg att hon sprang iväg. Men det fanns en häst som följde mig, vart jag än gick. Det var Bandit. När jag ville få kontakt med dom andra hästarna så var han efter och skulle med. En riktig gosegris!

 

Andra gången vi var iväg så tvekade jag ännu mera på BéBé, så jag drog mig mot Bandit istället eftersom han hade en utstrålning och ett sätt som jag älskade. Sen vet jag att de är svårt att rida ston i många fall. Sen äger jag redan ett, så skulle vilja prova en valack denna gången. Ju mer vi var där och kollade, ju mer fastnade jag för honom, han var verkligen den typ av häst jag ville ha. Så han var 8mån när han kom hem till mig tror jag.

 

Som jag skrivit i några inlägg innan så är det kämpigt att ha unghäst. Man måste tåla mot gångar och klara av dom jobbigaste situationerna. Nu är Bandit såpass rätt i huvudet att när jag skäller på honom så blir han verligen super låg. Han vet direkt när han gjort fel, de är skönt! Men de finns stunder då jag nästan gett upp, tänkt att "vad fan har jag gett mig in i...." men när jag kollar den där älskade hästen i ögonen så finns det ingenting som skulle kunna få mig att ge upp, aldrig!

 

sv: Asså wow, den kommentaren gick rakt in i hjärtat. Du skulle bara veta hur glad du just gjorde mig. Någongång ses vi säkert. Tack för dina otroligt fina ord och tack för att du läser min blogg och peppar när det behövs, fler sådana människor som dig skulle göra jorden till en mycket finare plats. Ha det jättebra och ta hand om dig & hoppas att jackan passade!

Kraaam!

Sv: Kommentaren du skrev nyss träffade verkligen rakt i hjärtat, wow. Underbart att det finns sådana människor som du och de andra som finns som är så positiva och peppande och gör mig så här glad. Vi ses säkert någongång, någonstans. Ta hand om dig tills dess och hoppas att jackan passade bra. Tack igen!

Kram

såååå hiiiimlaaa sööööt biiild <3

Vilken härlig historia! Jag vill också ha ett föl! :)