Efter begravningen igår så tänkte jag väldigt mycket. Eftersom Tosca var Jennifes ponny innan jag köpte henne och nu finns inte Jennfer mer. De känns bara så konstigt. Så jag fick en annan känsla igår när jag tänkte på Tosca. Jag tror aldrig jag känt så förut när jag tänkt på henne. Börjad till och med gråta i bilen på väg hem när jag tänkte på henne. Så jag insåg då hur jäkla mycket mer jag faktiskt älskar min ponny. Jag vet att hon gör allt för mig så länge jag gör rätt och lär henne på ett bra sätt. Jag ska ta tag i relationen med henne och vara rädd om henne mer än jag redan är. Vara en ärlig vän och ryttare till henne och skapa den perfekta relationen för hennes egna bästa. Jag vill inte att hon ska må dåligt på något vis, så jag ska fixa detta. Inte bara för mig skull, även för Jennifers.