..hade inget intresse av att tävla eller liknande. Red bara på ridskola men inte mycket mera än så. Jag var nästintill hopprädd och vågade ingenting. Tyckte inte om starka hästar och var rädd för allting nästan. Därför hade jag då en nordsvensktravare vid namn Hej Moss. Han var född -95 och var världens snällaste herre i sina bästa år. Jag var den första nya ägaren han fick. När jag åkte till Molkom och skulle kolal på honom med mamma och pappa så bad gubben mig att ta ut honom ur boxen. För han kände sin häst så väl och visste hur snäll han va. Så jag tog ut honom på gången och borstade, kratsade hovarna och var helt kär! Efter en stund så sa gubben "vill du ha hjälp upp?" jag nickade, han tog mig runt midjan och kastade upp mig på ryggen i stallet där Moss stod uppbunden. Han hade nästintill aldrig haft en ryttare på ryggen innan. Han tittade på mig och stod kvar bara. Inte en enda hastig rörelse i kroppen.

 

Jag hade Moss i knappt 8mån bara innan han blev halt första gången. Han blev sprutad och blev bra. Men det höll inte länge för ens han visade hälta igen. Han blev behandlad och gick super sen! Efter det så startade vi honom ett lopp på istrav och han blev 2a. Senare det året lånade vi ut honom för jag hade då fått Tosca. Det höll bra och vi var jätte nöjda med hans nya plats för den tiden. Tills den tjejen ringde och sa att han blivit aggresiv. Vi hämtade honom tillbaka hem och han var sig själv som vanligt då. Vi funderade på om inte det var så att någon försökt sig på honom i hagen som itne hörde dit, på hans plats där han stod någon månad. Men vi vet inte riktigt. Efter detta visade han hälta igen.. Då ville jag inte att han skulle sprutas mera. Så vi valde beslutet att han skulle få somna in. Min kompis Emmiie var med och när vi lastade ut honom så gick han med stela ben på asfalten som var på planen på Brålanda. Jag visste då att mitt och mammas val var det rätta. 

 

När stunden för honom var inne så kommer en kille och ska ta honom in till platsen där han ska få andas sina sista andetag innan smällen som hörs. En gubbe var med också och han frågade om någon av oss ville leda honom in i stallet och det ångrar jag så grovt att jag inte gjorde. Min älskade häst.. Kille tog Moss och gick. Han hade blodiga armar och det gjorde valet extremt jobbigt kan jag lova er. När smällen hördes så bröt min kompis ihop totalt. Jag har ännu inte gråtit och det har snart gått 4år. Jag visste att jag hade valt bästa platsen för honom, min älskade ängel, Hej Moss. Första hästen jag hoppade hela 90cm på.

 

Tänkte jag skulle hitta alla videoklipp som finns på honom på någon dator hemma. Så ska ni få en mer överbling på hur han var och såg ut.