Nu har jag äntligen gjort min efterlängtade tävlingsdebut i Falsterbo med Bandit. Ni anar inte vilken känsla det var med större publik, folk som visste om vem man var och man var som en helt annan person för andra runt om kring. Det var folk som kom och frågade en massa om Bandit, om hans stam och så mycket mera. En massa fina komplimanger kom från höger och vänster. Men maffigast av allt, det var nog att dagen var som mest vacker, Bandit var finare än någonsin och alla personer som hjälpte mig var som solstrålar hela högen.

 

När vi skulle fixa Bandit så kändes han så himla mycket högre än vanligt. Eftersom alla andra runt omkring var intressanta så angagerade han sig mer i det. Men han stod stilla, han röjde inte runt som han brukar. Mot framhoppningen och då började han. Små stegrade, visade sin galna men snygga sida som 6årig valack. Det var nog många som trodde att han var hingst, för de var precis så han betedde sig. Men hanterbar var han.

 

In på framhoppningen och ni anar inte va närvös jag var! Men som tur va så var Bandit taggad och fin. Travade runt en hel del innan vi galopperade för senare hopp. Mycket jobb i hans sidor så han blev mjukare. När han var fin i traven så var det galopepn som gällde. Då röjde han lite igen. Stegrade lite i fattningen men bar iväg fint. Han studsade lite också när vi kom iväg, men de försvann så fort jag började jobba lite mera med honom, älskade bebishästen haha. Han är inte så liten nu kan jag lova er. När galoppen var rund, jämn och fin då var det bara hoppen kvar. Först lite småhopp på ett räcke. Det rev han en gång för att han var så busig. Men sen gick de kanon! Oxern efter det kändes enorm när han hoppade över den. Just för att han var 20cm extra över hindret som redan var 120cm. Så jag kan lova er att det var maffigt!

 

Inne på banan blev han lite tittig, men ändå inte så att det störde jobbet som stod på spel, att komma runt 0a. Mot fösta hindret laddade han eftremt men tog de kanon. Dom tre andra hindren var också bra, super lätta och fina språng. Resterande hinder var lite till och från i sprången. En del var extra stora, en del va super fina och en del va lite loja. Han slog i med bakbenen i en oxer men bommen låg kvar. När jag kommer i mål och hör att vi gått 0a då kastade jag mig runt halsen på Bandit och fäller några tårar. Trodde inte att det skulle gå så bra som det faktiskt gick!! Han är helt amazing min lilla kille, ni aar inte min lycka!