Efter träningen igår när jag stod och fixade på Ella nya täcken osv så slängde jag blicken bakåt och såg Tosca. Hennes ögon var fulla av tomhet och saknad, men glimten fanns fortfarande kvar. Så fort jag gick förbi henne så tittade hon på mig, hon följde mig med blicken hela tiden vilket kändes i hjärtat på mig. Så jag snabbade mig på med täcket på Ella och in men henne. Sen tog jag mig tiden till min saknade vän...

 

Så fort jag närmade mig så skulle hon pussas, hela tiden! Det var så underbart att se henne lycklig när jag tog mig tiden för henne, det händer ju inte lika ofta längre och jag insåg då, att ibland måste man stanna upp och känna efter över livet eller se sig omkring för att se allting annat man har i livet än bara punktumet. Tosca var huvudpersonen i mitt liv innan hon blev halt, nu har jag tappat taget om henne och det märkte jag igår. Min sessa saknar umgänget med mig vilket gör mig ledsen. Så jag har bestämt att vi ska ta en mysig tripp när snön kommer, bara hon och jag. Så vi får känna lite kärlek igen, saknar oss så det gör ont.<3