Detta var ett tag sedan och jag minns att jag var så himla stolt och glad. För Tosca gick super fint då och jag hade till och med tänkt mig att tävla dressyr innan jag kom på att jag inte får tävla å pehlam bett. Det var andra gången jag red henne med det och var så himla nöjd. Hon gic stabilt, lätt att rida, flyttade lätt för skäneln och hennes gångarter var fantastiska. Dock skrattar jag nu idag åt min hemska sits!! Kan inte förstå att jag sitter som jag gör idag för de är mycket bättre än då kan jag lova er.. Så ni får skratta, för de är min utveckling jag vill dela med mig av.

 

Här nedan ser ni få bilder och även ett videoklipp. Första bilden har varit lite mer speciell än dom andra faktiskt. För den blev Veckans Outfit hos Dressyrmupparna tätt efter jag red den dagen. Så det var en rolig händelse måste jag säga! Sen är Tosca så groteskt snygg i vinrött också! Kanske får införskaffa mig någonting i den färgen. Denna outfit finns fortfarande kvar, men ser så stort ut med min sadel, passar bättre till dressyr. Så jag använder det inte.

 

Dessa foton togs den 3 Juni 2010 och de är ju inte direkt igår kan man säga. Kolla outfiten på Tosca, den är liksom fin. Men jag? Va fasen tänkte jag med egentligen!? Jag hoppas att ni ser samma utveckling som jag gör. För jag kan inte förstå va långt vi kommit på dessa snart 4 år tillsammans. 

 

Nu har ni all tillstånd till att skratta och fälla några glädjetårar för de har jag gjort. Han inte förstå hur man kan utvecklas som ryttare så som jag gjort fakiskt. Nu menar jag inte att jag är bäst osv osv, men om man jämför då med nu? Helt sjukt alltså. Att man ens kunde spöka ut sig på detta viset och rida såhär, de borde vara olagligt enligt mig haha. Nej men de är ju så alla börjar, konstiga outfits, stolsits, svankig rygg och ingen kunskap. Så börjar man och sen bär det iväg på bättre vägar kan man säga.

 

 

En stor förändring har skett på min älskade Bandit. Förr var han rädd om huvudet och vägrade ta på grimma eller träns. Så det var ajg super noga med när han flyttade till mig. Han fick träns på sig ca 1vecka efter han kom hem. Så den vanan är inne sedan han var 8månader. Grimman är han sjäälvklart van vid sedan bebis tiden. Men han har inte problem med någonting av detta längre baara man är lugn i sina rörelser.

 

Hans kropp, den är inte sig lik. Han var tjock, ullig och liten när han kom (självklart) och nu börjar kroppen hamna på sin plats. Hans muskler i rumpan kommer och magen börjar rönda sig på rätt sätt. Men den finaste delen på honom som man ser, det är hans huvud. Det finns inget mer ädlare eller smäckrare huvud än hans. Även hans ögon framhäver det finaste på honom, för han ser så snäll ut, precis som han också är! Men annars finns det en annan fin sida med honom, hans underbara hjärta!

 

 

Mina tillbakablickar på tävlingar har jag skrivit om en gång, men vill upprepa lite ändå. I div lll vann vi och det va en stor sak. Har aldrig varit så lycklig på tävlingar som jag var då när vi vann omgångar och finalen. Året började med en 5e plats i LC i Sunne och avslutades med en 4e plats i LB i Arvika. Vi har även kommit 2a i LC i Säffle och sedan kommer jag inte på mera haha. Men jag är nöjd över mina rundor i år men 2013 ska bli ännu bättre. En sak till som är stor för hopplaget är att vi fick starta div ll och blev 2a första omgången. Sen språade det ur. Men vi satsar på det igen 2013!

 

Mycket otur har det varit för hästar i år. Vi fick ta bort vårt travsto New Scene D (Dea) den 5 Januari och det någonting jag aldrig glömmer. Just för att jag var med när allting skedde, när min bästa vän föll ihop framför mina ögon. Så mycket tårar och knuten orolig mage har jag aldrig haft förut. Att gråta ut tårar på hennes bubblande kalla mage va en händelse som aldrig kommer glömmas. Våra grannar har fått tagit bort hästar, en ponny och en storhäst. Min kompis (Sanna som va hä igår) fick ta bort sin häst, som jag förklarade igår. Pga att den fick benet avsparkat i hagen. Utöver detta har jag läst mycket annat som hänt och många andra som förlorat sina hästar på ett eller annat vis. Så jag skickar en styrkekram till er alla som känner att dom behöver en!

 

Jag har även fått ett öga för mera dyrare saker som är mera hållbart. Falsterbo i år var första gången för mig, mig, mamma och min kompis Julia + pappa var också med. Då köpte jag mitt drömset från Equiline (mitt bling schabra + huva) jag köpte mina drömstövlar som jag nu sålt (Tretorn Falsterbo) och pappa köpte oss en ny transport som är så gudomligt bra för oss nu när vi har unghästar! Utrustad med all säkerhet, stor och fräsh på alla sätt och vis. Jag är nu beroende av att köpa mera märkessaker då de verkar mera värt. Sen beror det helt på vad självklart.

 

Den hemskaste händelsen i år om man bortser från Dea, så var det nog mitt fall i Filipstad på min LB klass med Tosca. Vi skulle just hoppa kombinationen som var sist på banan innan mål och hon kom in stort på första och han inte korta upp sig nog för att hoppa normalt på räcket efter. Så hon hoppade snett och krokigt, på så vis tappade jag balansen och föll av. Dock ville jag hinna in i mål innan, men så bra gick det inte. Föll på ryggen med ett kast i käken och nacke. Efter detta skulle jag hoppa lagklassen. Men jag ville inte då huvudet sprängde och smärta i hela kroppen. Men min tränare ville att jag skulle hoppa fram i alla fall. Osäkerheten kom fram, jag va lite rädd och hade inte gått banan för att jag va så säker på att jag inte skulle hoppa lagklassen. Men in på banan kom jag, fick ett stop på första men gav mig fan på då at jag skulle runt för att bevisa att jag klarar detta! Så jag kom runt, fick min mamma och pappa att gråta av stolthet för att jag valde att klara av den sista klassen på dagen. Det är nog den största händelsen för mig i år, att övervinna en stor rädsla och fixa en bana utan att ha gått den och bara sett 2 ekipage innan.

 

Så nu vet ni mina händelser 2012. Hoppas ni haft ettbra 2012, men 2013 ska bli bäst!