Jag minns inte allt, men jag minns att det var bra..
Det enda du kan göra är att minnas, om du lyckas stänga ner allt så kommer det bli miljontals gånger med värre att ta fram det igen. Tyvärr måste du vara redo nu, du måste inse att det är över.
Jag vet att jag är hemsk, att det låter hemskt men efter 7 hästar så vet jag. Den senaste är det snart två år sen hon avlivades och jag kommer på mig själv med att kolla utöver hagarna och leta efter henne de gånger jag är ute i stallet.
Så tro mig, henne stängde jag in, jag slutade minnas, jag ville inte veta för det gjorde så ont. Men det slår tillbaka mot mig varenda gång jag är ute i det stallet. Jag är i ett annat nu, tack och lov. Men varje gång jag är där är benen påväg att vika sig, huvudet blir tomt och det värker i hela kroppen av saknad.
Försök minnas det bra, lära dig leva i vardagen så lovar jag att en vacker dag kommer du vakna upp och livet kommer inte suga. Det kommer inte vara bra, men det kommer bli bättre. Sen kan jag inte lova att det sker inom en vecka eller ett år. Men det kommer bli bättre, en vacker dag. Det kan jag lova dig, en otroligt vacker dag så kommer du minnas henne och le över att du haft en sån vacker varelse i ditt liv. Styrkekramar <3